SpaceFlash

Ryska kosmonauter på ISS längtar efter en varm dusch.

2010-09-09T12:06:00.002+02:00

En grupp ryska kosmonauter på rymdstationen ISS beklagar sig över avsaknaden av möjligheterna till en varm dusch ombord deras sektion av rymdstationen.

Den amerikanska delen har en duschhytt som levererades av Endeavour 2008.

"Det finns våtservetter och handdukar ombord istället för en dusch, men det är inte så lätt att klara sig utan dusch i ett halvår. Dessutom visade det sig att våtservetterna inte bara är fuktiga, utan även kalla. Även om vi värmer upp dem först, svalnar de av mycket snabbt" säger kosmonauten Oleg Kotov som nyligen återvände till Jorden.

Kotovs kollega Alexej Lazutkin påpekar att de inte hade dylika problem på Mir. Till skillnad från den ryska ISS-sektionen var Mir minsann utrustad med duschhytt!

Rekordmånga planeter i nytt solsystem

2010-09-08T00:25:00.002+02:00

HD 10180
Bild: Wikimedia Commons

127 ljusår bort ligger HD 10180, en stjärna som är ganska lik vår egen sol. ESO har studerat den här stjärnan och dess solsystem ganska utförligt under en längre period, och har hittat minst fem planeter i omloppsbana. Detta gör solsystemet HD 10180 till det planet-tätaste vi känner till utanför vårt eget solsystem!

De fem planeterna man hittills känner till och har bekräftat, är alla av ”medelstorlek”, med massor ungefär som Uranus och Neptunus. De ligger dessutom relativt tätpackat nära stjärnan, och alla fem håller sig inom ett område som i vårt solsystem skulle motsvaras av Mars omloppsbana.

Det senaste som nu kommit fram hos ESO är att ytterligare minst två planeter kan ingå i solsystemet! En större planet, med en massa ungefär som Saturnus, och en ytterst liten stenplanet, med en massa som bara verkar vara 1,4 gånger Jordens!

Om dessa två ytterligare planeter skulle bekräftas skulle HD 10180 vara ett solsystem med sju planeter, alltså nästan lika många som vårt eget solsystems åtta. Något som gör det ännu mer spännande är att planetbanorna verkar vara i det närmaste cirkulära, något som visat sig relativt ovanligt bland exoplaneter.

Den lilla stenplaneten tycks dock ligga i en bana väldigt nära sin stjärna. Med ett avstånd till stjärnan på bara en femtiondels astronomisk enhet (2% av avståndet mellan jorden och solen), utgör den en ytterst olämplig kandidat för någon som helst livsform. Man kan jämföra med Merkurius, som ligger hela 0,39 astronomiska enheter ut från Solen när den ligger som närmast.

Att ett planetsystem med ett så pass stort antal planeter med cirkulära banor hittats runt en solliknande stjärna ger stort hopp åt att hitta ännu intressantare planeter i framtiden, runt andra solliknande stjärnor.

Läs pressmeddelandet från ESO, den 24 augusti, här: http://www.eso.org/public/news/eso1035/

Du kan också lyssna på denna nyhet! Det gör du på Slottsskogsobservatoriets POD-sändning.

Träff under stjärnorna 2010

2010-09-05T18:53:00.004+02:00

För tjugoåttonde året och tjugonionde gången i rad, samlas amatörastronomer från hela landet i Lugnås utanför Mariestad för att ägna en hel helg åt såväl observationer, utbyte av kunskaper och erfarenheter, som socialt umgänge.

Redan under fredagseftermiddagen har man börjat rigga teleskopen inför nattens stjärnskådande. Än så länge ter sig himlen tvivelaktigt ambivalent, med spridda cumulusstackar under bedrägliga cirrusmoln, men enligt statistiken från tidigare år, brukar minst en av två nätter erbjuda klara skyar, så än så länge finns det hopp.

Många deltagare har redan anlänt, men fler kommer att ansluta sig under lördagen då även ett föreläsningsprogram startar och således kan fredagen ses som uppvärmningen inför den fullspäckade morgondagen: Bland annat tjuvstartar man redan tidigt på kvällen med Bifrost-observatoriets 16 tums Meade-teleskop, som visar bland annat att man i vissa avseenden faktiskt kan se genom moln (dock endast genom ovan nämnda cirrusmoln, måste tilläggas för att undvika förvecklingar då ni besöker ert lokala observatorium för första gången).

När mörkret så småningom faller på, framträder likväl en imponerande stjärnhimmel och man väntar spänt på att bland annat Jupiter (vilken dominerar den sena stjärnhimlen så här års) skall stiga över trädtopparna, men även om gasjätten är väl värd att väntas på, är den långt ifrån det enda spännande himlen har att erbjuda, så besvikelsen sprider sig snabbt då ett dis lägrar sig över området och omöjliggör observationer av mer ljussvaga objekt. Man hoppas på bättre sikt under kommande natt.

På lördag förmiddag är kommersen redan i full gång. Här kan man köpa allt från böcker och kuriosa till kikare och teleskoptillbehör och tältet blir därmed även något av en samlingsplats för samtal och diskussioner. För den som känner sig hugad finns även en tipspromenad att ge sig i kast med.

Klockan 13:30 inleds det första av en rad föredrag som kommer att prägla resterande delen av eftermiddagen. Det handlar om planetaria och antika modeller och samlarföremål och därefter följer olika föredrag om bland annat teleskopbyggen och astrofotografering; Lars Hermansson från Sandvretens Observatorium i Uppsala avger en intressant redogörelse för hur ett lådobservatorium byggdes, och hela föreläsningssessionen avslutas med Anders Wettergrens föredrag om stjärnbilden Lyran och det säregna med dess ljusstarkaste stjärna Vega.

För den som trots pauserna inte orkar sitta still under drygt fyra timmar, finns även möjligheter till dagtidsobservationer: Solen, givetvis, men även Venus och stjärnan Arcturus, vilka är närliggande, respektive ljusstarka nog att beskådas genom teleskopen trots det starka solljuset.

Emedan det ännu är tidigt på kvällen, dukas det upp till en utsökt supé under vilken lagom många anföranden hålls och vinnarna av tipspromenaden utropas och härefter släpps gästerna ånyo ut under en bar himmel som denna natt kommer att vara helt klar och således låta objekten framträda med mycket god tydlighet: Andromedagalaxen; Ringnebulosan; dubbelhopen i Perseus, Hantelnebulosan, stjärnhopen M13 (i Hercules) och mycket mer. Ingen kan vara besviken på vare sig natten eller dagen, och Mariestads Astronomiska Klubb kan vara stolta såväl som nöjda med sitt arrangemang.

International Observe the Moon Night

2010-09-02T14:55:00.002+02:00

Den 18:e september är det dags för den första internationella månobservationsnatten. Initiativtagarna är LROs (Lunar Reconnaissance Orbiter) allmänbildningsteam som verkar för att sprida vetenskaplig kunskap och således göra allmänheten mer medveten om bland annat rymden, och allmänheten är precis vad som inspirerade LRO-teamet till att börja med detta event, som är tänkt att i framtiden äga rum en gång om året. Läs mer på http://observethemoonnight.org/

Jorden sedd från Merkurius - dagens APOD

2010-09-01T16:49:00.000+02:00

Jorden och månen från MESSENGER.
Foto: NASA/JHU APL/CIW

För tre månader sedan tog rymdfarkosten MESSENGER (MErcury Surface, Space ENvironment, GEochemistry, and Ranging mission) den bild som idag är dagens bild på APOD - Astronomy Picture Of the Day. Den ger en glimt om hur Jorden och vår måne skulle se ut från planeten Merkurius.

MESSENGER har rundad den planeten tre gånger sedan uppskjutningen från Jorden 2004 och kommer under mars 2011 att gå in i omloppsbana runt just denna, vårt solsystems allra innersta och minsta planet.

Chilenska gruvarbetarna får varm mat, TV-spel och - hjälp av NASA!

2010-09-01T16:19:00.000+02:00

Gruvarbetarna får nu hjälp av NASA.

Aldrig förr har ett så stort räddningsuppdrag utförts för så många under så lång tid och på ett sådant stort djup!

Sedan den 5 augusti befinner sig de 33 instängda chilenska gruvarbetarna på 700 meters djup i en guld- och koppargruva i den norra delen av landet.
De har nu inte bara fått bl a TV-spel och varm mat nedsända till sig, utan de har nu även fått hjälp av den amerikanska rymdorganisationen NASA. Deras erfarenheter av att ha människor isolerade från omvärlden under lång tid är mycket värdefulla i detta sammanhang.

Igår höll de ett möte med den chilenska hälsoministern om detta, för att ge tips om hur man kan överleva instängda under jorden och behålla sin fysiska och mentala hälsa.
Det kan ta upp till fyra månader innan de får se solens ljus igen, så NASAs tips är mycket värdefulla.

Mer information om detta finns bl a på NASAs hemsida.

Kepler upptäckt nytt planetsystem, med möjlig Superjord

2010-08-31T13:01:00.037+02:00

Keplerteleskopet.
Visions of The Cosmos

Nasas Keplerteleskop är ett rymdteleskop vars uppgift är att leta efter planeter som liknar jorden runt andra sollika stjärnor.

Under förra veckan rapporterade Kepler-teamet att de hade upptäckt en stjärna, Kepler-9, med två planeter lika stora som Saturnus som passerat framför den. Detta upptäcktes genom att en svag skillnad i ljusstyrkan från stjärnan kunde uppmätas. Planeterna har fått namnen Kepler-9b och 9c. Upptäckten gjordes under en sju månader lång observationsrunda av mer än 156.000 stjärnor.

De har även gjort beräkningar som tyder på att en tredje mindre planet eventuellt skulle kunna finnas där, men det är ännu för tidigt att säga något om detta är en planet eller bara ett "astronomiskt fenomen". Är det en till planet kan den vara stor som en "superjord", som är cirka 1,5 gånger jordens massa och gjord av sten med en yttemperatur på 1.900 grader Celsius.

Information om upptäckten finns också på vetenskapsmagasinet Sciences hemsida Sciences hemsida, liksom på på National Geographics hemsida.

Saturnus-lika planeterna, tolkade
av en konstnär. NASA/Ames/JPL-Caltech

Mer information om Keplerteleskopet finns på http://www.nasa.gov/mission_pages/kepler/main/index.html och på http://kepler.nasa.gov/

Andra liknande projekt:
Corot
Darwin
Terrestrial Planet Finder

Mars-bluffen

2010-08-30T14:21:00.000+02:00

För sjunde året i rad cirkulerar det mer eller mindre kända bluff-brevet "the Mars Hoax" runt om i världens e-postlådor.
Brevet säger att den 27 augusti kommer planeten Mars att närma sig jorden och svälla till samma storleken som fullmånen. "Ingen som lever idag kommer någonsin att se detta igen!"

Dess ursprung härrör sig från ett spratt från 2003, som uppkom genom en felöversättning av en text om planetens närhet till Jorden.

Läs mer på http://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/2010/25aug_marshoax/

Astronomi-lektioner på webben

2010-08-30T13:37:00.000+02:00

Buick MacColl har startat upp en astronomilektions-serie på sin blogg, i 24 delar, som han kallar "A Grand Tour of the Heavens".
Serien kommer att bestå av c:a 45 min långa filmavsnitt, och de kommer att uppdateras veckovis på måndagar på hans blogg http://buickmaccoll.blogspot.com.

Första lektionen finns på adressen http://buickmaccoll.blogspot.com/2010/08/introduction-to-astronomy-lecture-1.html

Mörk energi: Rymden genom ett förstoringsglas

2010-08-24T00:32:00.006+02:00

Ett internationellt arbetslag av astronomer, har genom gravitionella linsobservationer tagit ett betydelsefullt steg framåt i utrönandet av mysteriet med mörk energi, ett gäckande fenomen, vilket outgrundligen förefaller att driva på Universums fortsatta expansion.

Vanlig materia, såsom den som påträffas i stjärnor, planeter och stoftmoln, utgör blott en bråkdel av Universums totala massenergi. I jämförelse med den för oss osynliga mörka materian, är den näst intill försumbar. Existensen av mörk materia kan i dagsläget endast påvisas av dess dragningskraft, och i sin tur utklassas mängden mörk materia i Universum av den ännu mer diffusa så kallade mörka energin. Denna energi genomsyrar hela Universum och en teori är att trycket som den utövar, är vad som driver Universum till fortsatt expansion.

Av denna anledning är sonderingen av mörk energi en av de största utmaningarna i modern kosmologi; sedan upptäckten 1998, har uppdraget varit att kartlägga, definiera och förstå fenomenet bättre och detta projekt uppvisar ett helt nytt sätt att så göra.

Mörk energi karaktäriseras genom förhållandet mellan dess tryck och densitet, vilket är dess kända tillståndsekvation. Ovan nämnda astroteams mål var att försöka kvantifiera detta förhållande, som skall lära oss mer om den mörka materians proportioner och hur den har påverkat Universums utveckling.

Gravitationell linsobservation är ett fenomen som förutsades genom Einstein’s allmänna relativitetsteori, och då teamet med denna metod observerade galaxhopen Abell 1689, var det för att undersöka hur avstånden in kosmos (och således utformningen av rumtiden) förändras av mörk energi. Vid tillräckligt stort avstånd, har en galaxhop en så pass stor massa att dess gravitationskraft böjer ljuset från andra, mycket mer avlägsna, galaxer och således framställer distorterade bilder av de avlägsna objekten genom linsen.

Genom att observera dessa distorterade bilder, kan astronomerna rekonstruera vägen som ljuset från avlägsna galaxer tar under sin långa färd till Jorden, och det tillåter dem även att studera hur den mörka energin påverkar rymdens geometri mellan de avlägsna objekten och Abell 1689 och sedan mellan galaxhopen och oss. Man kan likna linsobservationerna vid att söka efter den mörka energin med förstoringsglas.

Den verkliga styrkan i dessa nya rön, ligger i att det tillhandahåller ett helt nytt sätt att extrahera information om den svårfångade mörka energin och ter sig lovande för framtida tillämpning, så måhända ligger upplösningen av mysteriet med den mörka energin närmare för oss än vad vi tror.

Källa: http://www.sciencedaily.com

Neptunus når snart sitt första år sedan upptäckten - nu i opposition.

2010-08-20T13:03:00.005+02:00

Idag den 20 augusti är den blå gasplaneten Neptunus (vårt solsystems blåsigaste, kallaste och mest avlägsna planet) i opposition. Det betyder att planeten ligger i en rät linje med Solen och Jorden och brukar också vara den tid då planeterna står varandra som närmast.

Det ovanliga med just denna opposition är att det är första gången som Neptunus också är nära att passera den punkt där den första gången observerades 1846!

Planeten har nu alltså snart gått ett varv runt solen, sedan dess upptäckt, och har därmed då avverkat ännu ett neptunusår. Den punkten kommer att passeras någon gång under 2011, enligt NASA.

Läs mer på www.space.com.

Här befinner sig den blå gasplaneten

Stor skillnad för liten bit

2010-05-21T12:10:00.002+02:00

Irene Klotz rapporterade i tisdags (18/5), på DiscoveryNews hemsida, om att rymdsonden Voyager 2 i förra månaden fick problem med dataöverföringen till Jorden.

Efter att teknikerna på JPL (Jet Propulsion Laboratory, som bygger och styr satelliter och rymdsonder åt NASA) slagit sina kloka huvuden ihop så kom de slutligen fram till att problemet var en enda liten data-bit i sondens data-minne! En nolla hade blivit till etta och därmed skapat gallimattias, eller gibberish som de kallade det, av den ivägskickade datan. En "stömbrytare", som man skulle kunna kalla det, hade alltså stängts av då etta blivit nolla.
Teknikerna på laboratoret trodde att de skulle kunna åtgärda felet under onsdagen.

Fakta:
Rymdsonden Voyager 2 skickades ut i augusti 1977 för att undersöka Jupiter och Saturnus och sedan Uranus och Neptunus för att därefter bege sig ut i världsrymden.
Den har numera lämnat solsystemet för länge sedan och befinner sig nu snart (inom de kommande fem åren) i den sk Heliopausen (se bild) - det område i rymden där solens inverkan slutat och de interställära krafterna istället tagit vid.
Sonden är identisk med systersonden Voyager 1 (som faktiskt skickades ut i rymden två veckor efter Voyager 2!). Voyager 1 och 2 är de första människo-skapade objekten att ha kommit så här långt ut i rymden!

Även om de datasignaler, som Voyager 2 skickar till Jorden, färdas med nästan ljusets hastighet (c:a 300.000 km/sek) så tar det ändå 13 timmar för signalerna att nå jorden och ytterligare 13 timmar att skicka tillbaka nya kommandon!
TV-signaler, som sänts ut från jorden, har dock kommit länge ut i rymden än sonderna då reguljära TV-sändningar pågått sedan 1930-talet.
Dessa signaler har färdats i snart 80 år och befinner sig därmed på ett avstånd av 80 ljusår från jorden. Den närmaste stjärnan - efter solen - är den röda dvärgen Proxima Centauri och ligger på, i sammanhanget bara, 4 ljusår bort!
Eftersom signalerna från Voyager-sonderna behöver 13 timmar på sig att nå fram så befinner sig de alltså på 13 ljustimmars avstånd.

Bilder: Voyager-sonderna just nu. NASA.

Jupiter förlorade karakterisktiskt band

2010-05-16T22:04:00.007+02:00

Under vintern har Jupiter gradvis förlorat sitt karakteristiska södra röda band.
Det noterades dock inte nämvärt förrän Jupiter åter kom fram i mars 2010 efter att planeten hade befunnit sig bakom solen ett tag. Astronomer uttryckte förvåning och fascination över denna förändring som några liknat vid om Jupiter skulle ha förlorat en måne.

Nu är fenomenet inte riktigt så dramatiskt som att förlora en måne mer än rent utseendemässigt. Jupiter har tidigare förlorat sitt södra ekvatorbälte för några månader 1991 och 1975. Det är dock ingen som vet vad som föranleder detta beteende.

Jupiters södra ekvatorbälte ligger i höjd med den berömda röda fläcken, en stormvirvel som är tre gånger större än jorden och som rasat i Jupiters atmosfär så länge vi kunnat observera planeten i detalj. Bältet är tydligt rött på bilder tagna i augusti 2009 och hade vatagit något i tydlighet under vintern, innan den försvann bakom solen. De länkade bilderna visar planetens sydpol uppåt i bilderna.

(från Astronomy.com News den 14e maj)

Astrofotografering med kompaktkamera

2010-03-11T12:49:00.037+01:00

Det finns tonvis med material att läsa på internet, i tidningar m.m. om hur man ska gå tillväga för att börja med astrofotografering. Nästan allt förutsätter att man har en ccd-kamera gjord för ändamålet, eller en modifierad webbkamera, eller en systemkamera och t-ring. Men om man har en ”vanlig” kamera, dvs en där man inte kan skruva av objektivet eller på ett enkelt sätt montera fast ett teleskop där objektivet annars skulle vara, hur gör man då?

Under sommaren och hösten jobbade jag nästan dygnet runt, och tjänade i och med det flera tusen kronor. Jag har länge varit en aktiv amatörastronom, men har inte ägt någon bättre kamera än den på min mammas gamla mobiltelefon som jag ärvt. Eftersom jag ville ha en kamera som även passar för vanligt bruk och är lätt att ta med sig i innerfickan, ville jag inte ha en klumpig systemkamera (pengarna räckte inte till två kameror). Jag fastnade för en Canon Powershot sx200is, vilken jag varmt kan rekommendera då den förutom att vara en väldigt bra kamera dessutom har många manuella inställningar, vilket jag hört är en nödvändighet för astrofotografering.

Jag började experimentera lite, och tänkte dela med mig av mina erfarenheter av att försöka sig på astrofotografering med en kompaktkamera, och riktar mig till mer eller mindre nybörjare på området. Då det är så svårt att hitta någon information om ämnet har jag fått lära mig genom ”trial and error” till största delen, och jag är övertygad om att det finns människor där ute som också skulle vilja prova på astrofotografering, men kanske inte har råd att köpa en ny kamera för ändamålet utan bara har en helt vanlig kamera. Det finns många misstag att undvika. Vill du gå från noll till Hubble på en gång, eller om du redan är en gedigen astrofotograf, kanske du inte får ut så jättemycket av den här texten. Men är du som jag var för inte alltför länge sedan, och har en kamera som du inte har någon aning om hur den kan användas till astrofotografering, hoppas jag att du kan lära dig något. Beroende på vad du vill fotografera ”behöver” du:

1: En kamera

2: En dator

3: Ett stativ med ekvatoriell montering och motor för att kompensera för jordens rotation

4: Ett teleskop

5: En adapter för att fästa din kamera i teleskopet/stativet

6: Tålamod

Vad många inte tänker på, är att om du uppfyller punkt 6 i hög grad kan du komma långt även utan punkterna 3, 4 och 5!

Hur man börjar

Det första du bör göra är att lära känna din kamera, och se vad den kan och inte kan göra. Många kameror idag har lite olika menyer för manuella inställningar där det ofta bara går att manipulera färger på olika sätt. Det är vi inte intresserade av i första hand. De inställningar som kan vara relevanta att vilja ha manuell kontroll över är framförallt

1: ISO och f/stop

2: Fokus

3: Exponeringstid

där den första punkten egentligen inte heller är så viktig då man kan få samma resultat i slutändan oavsett vad man väljer för ISO eller f/stop, det viktiga är att ha samma inställning på alla bilder, då vi kommer ta många bilder och lägga ihop dem i datorn senare. En högre f/stop med längre exponeringstid ger samma resultat som en lägre f/stop med kortare exponeringstid. Typ.

Gällande fokus underlättar det att kunna sköta den manuellt, men har du bara autofokus går det att komma undan problemet genom att rikta kameran/teleskopet mot en ljusstark stjärna, hålla ner avtryckaren halvvägs så den hittar fokus, och sen rikta in objektet du vill fotografera innan du trycker ner hela vägen så att kameran tar en bild.

När vi fotar saker utanför jordatmosfären ligger allting så långt bort att man får sätta fokus på oändligt långt bort (om man fotograferar utan teleskop), även om det kan skilja miljontals ljusår i avstånd. Ska du fotografera genom ett teleskop kan önskad fokus variera, men principen om att använda autofokus mot en ljusstark stjärna fungerar ändå. På så sätt kan du få rätt fokus på någonting som är så ljussvagt att du inte kan se det.

Så slutligen då kommer vi till exponeringstiden. Vill man ta kort på ljusstarka objekt (månen, planeter etc) använder man korta exponeringar, det klarar i regel en helautomatisk kamera av. Men vill man fotografera galaxer, nebulosor och andra ljussvaga objekt krävs det exponeringstider på ibland flera timmar! Hur gör man då om man inte kan ändra exponeringstiden på sin kamera?

Det är här datorn kommer in i bilden. Genom att ladda ner ett gratisprogram kan du lägga ihop flera bilder på varandra, och på så sätt få fram samma resultat som om du hade haft en bild med längre exponeringstid. Alltså, har du en bild med en exponeringstid på en timma, blir det samma sak som att ha tio bilder med en exponeringstid på 6 minuter vardera. Eller, i alla fall nästan, 3600 bilder med en exponeringstid på en sekund var. Jag ska erkänna att min kamera alltid klarat av upp till 15 sekunders exponeringstid, vilket räcker gott för att kunna se betydligt mer än vad man kan för blotta ögat, men i princip borde man kunna ha betydligt kortare exponeringar ifall man bara tar tillräckligt många bilder (det stämmer inte fullt ut, då man måste exponera

tillräckligt länge för att någonting ska registreras på kameran; stackar man tusentals bilder på ingenting får man till slut en bild på just ingenting).

Har du en canon rekommenderar jag dig att gå in på chdk.wikia.com och ladda ner en fiffig liten grej som du lägger på minneskortet, och genom det får upp en ny meny i din kamera som tillåter dig att sköta i princip allting manuellt! Den ändrar ingenting på kameran, byter du minneskort eller raderar filen fungerar kameran som om ingenting har hänt. Jag lyckades på så vis gå från att kunna ta bilder med max exponeringstid på 15 sekunder till över en halvtimme, vilket sparar en hel del arbete.

Viktigt att ha i åtanke dock är att vid längre exponeringar behöver du kompensera för jordens rotation (annars blir bilden utsmetad och stjärnorna ser ut som linjer istället för prickar). Så har du inget teleskop eller stativ med motor och ekvatoriell montering gör du nog bäst i att hålla dig till kortare exponeringstider i alla fall. Testa dig fram! Har man inte så mycket zoom på kameran kan man exponera längre innan stjärnorna ser avlånga ut.

Så hur gör man?

Hittills har det varit mycket teori, och det har blivit dags att gå igenom steg för steg hur man egentligen tar en bild på månen, Saturnus, Orionnebulosan eller vad det nu kan tänkas vara. Det finns som jag ser det två olika sätt att ta bilder med en kompaktkamera på saker som ligger utanför jorden; det ena är att ta kort genom ett teleskop, och det andra är att inte göra det. Att ta kort genom teleskopet är betydligt svårare, då man med en kompaktkamera måste fotografera genom okularet.

Har du ett teleskop, eller tillgång till ett, kan du montera fast din kamera vid okularet med hjälp av en adapter som tyvärr är ganska dyr (ca 600kr, googla på nåt i stil med ”universal telescope adapter” för att hitta dem) om du inte kan göra något hemmabygge själv. Ett alternativ är att helt enkelt hålla kameran vid teleskopet och försöka ta bilder, men det är väldigt svårt. Fast det går. Den enda egentliga anledningen till att ens använda sig av ett teleskop är att kunna förstora upp bilden (för fotografering vill säga, vill du observera har teleskopets förmåga att samla in mycket ljus och "förljusa" objektet en central roll). Vill du fotografera planeter är det förstås ett måste att förstora upp bilden, men många andra objekt täcker faktiskt en förvånansvärt stor yta på himlen, ibland flera fullmånar i storlek. Jag har upptäckt att min kameras 12x zoom räcker gott och väl till att fotografera mycket på himlen!

Har du möjlighet att kompensera för jordrotationen, är kanske den bästa metoden att göra en s.k. ”piggyback”, dvs du sätter fast kameran ovanpå teleskopet eller stativet. Ibland finns det en speciell skruv avsedd för detta, men om det inte gör det går det lika bra med tejp (själv använder jag en kombination av ett ”gorillapod”-stativ och eltejp). Gör du det och har en bra montering kan du ta väldigt långa exponeringstider. Men som sagt kom ihåg att du, om du bara har studerat din stjärnkarta ordentligt och vet vart du ska rikta kameran, i princip kan ta jättemånga kort för hand och sen ”stacka” dem i datorn.

Stacka bilder

Så när du nu har tagit dina bilder, laddar du ner ett gratisprogram från nätet för att lägga ihop dem. Själv använder jag mig av två olika; Registax och Deep Sky Stacker, där det första är väldigt bra för bilder på månen, solen, planeter m.m., och det andra som det låter är bra för bilder på ”deep sky objects”. Då Deep Sky Stacker lägger ihop alla bilder automatiskt, dvs det hittar stjärnorna och ser till att de läggs på rätt plats (align), kan man i Registax göra det på lite andra sätt. Även om man kan välja ”autoalign”, kan det bli problem ifall man tagit kort utan kompensation för jordrotationen. Har du tagit, säg, 100 bilder på månen kan den ha sett ut att vrida sig runt sin egen axel (eller så har du vridit kameran), och du får vrida bilderna rätt, vilket kan vara lite krångligt. Men det går. I övrigt gäller det bara att lära känna programmen genom att testa dem, men ett tips är att åtminstone för Registax klippa ut objektet du vill ha i bilden först. Alltså ifall du har tagit 100 bilder på månen, så är det antagligen ett ganska stort svart fält runtomkring

månen i bilden. Ifall du använder ett program som till exempel Paint.net (vilket också är gratis) kan du klippa ut en lagom stor bit (se bara till att du har en ”fixed size” så att alla bilder blir lika stora) innan du öppnar dem i Registax. På så vis spar du mycket tid i slutändan, då själva stackningen går betydligt snabbare med mindre bilder! Värt att tillägga är också att du i Registax har möjlighet att stacka alla bilder (frames) i ett videoklipp! På så vis kan du komma undan problemet med att försöka få samma inställningar på alla bilder med en helautomatisk kamera, och kan till och med få ett hyfsat resultat med en vanlig mobilkamera! Ett av de vanligaste och billigaste sätten att fotografera planeter är att koppla en webbkamera till teleskopet, och sen låta datorn stacka alla bilderna i videoklippet du spelar in.

Du kommer också upptäcka en hel den andra saker som du kanske inte vet vad det är, främst i Deep Sky Stacker där det står att du ska använda saker som Dark Frame, Flat Frame och Bias/Offset. Man klarar sig utan dem ifall man nöjer sig med ett mediokert resultat (man kan trots allt inte vänta sig fullt lika bra bilder från en kompaktkamera som av en dyr systemkamera eller en CCD-kamera gjord för astrofotografering), men om du vill läsa på om hur man gör finns det massor att hitta på internet (det är bara att googla!). Poängen med det hela är att reducera brus för att få en skarpare och klarare bild, genom att ta ett kort med bara brus, invertera det och sen lägga till på bilden så att de tar ut varandra. Det är inte så krångligt som det låter, programmen gör det mesta automatiskt. Ett tips som jag önskar att någon hade berättat för mig (innan jag fick lära mig den hårda vägen) är att många kameror automatiskt drar bort en dark frame vid längre exponeringar, så genom att göra det manuellt också lägger man bara till mer brus. Kolla upp vad som gäller för din kameramodell!

Från teori till färdig bild

Så för att kort sammanfatta hur man tar en bild:

Först kollar du upp hur mycket manuella inställningar du har på din kamera, eventuellt ser du till att utöka dem genom CHDK eller liknande. Sen väljer du vad du vill fotografera, och hur (genom teleskop, piggyback eller utan tillbehör alls). Sedan tar du ett gäng bilder, och är noga med att ha samma inställningar för alla bilder! Det är egentligen det svåraste med de flesta kameror och mer eller mindre omöjligt med mobilkameror. Men kom ihåg att du även kan spela in ett videoklipp och använda i Registax! Har du möjlighet att låta kameran ta flera foton på raken kan det vara värt att utnyttja det. När du tagit alla bilder (inklusive Dark Frames, Flat Frames och Bias/Offset ifall du väljer att använda dig av det) startar du datorn och låter lämpligt program arbeta. Garnera eventuellt färdig bild med lite Photoshop. Färdigt att servera!

Då jag inte fått någon ordning på bildtexterna skriver jag några kommentarer till bilderna här i stället, i den ordning de dyker upp i texten.

1: Vintergatan, fotograferad i Bergsjön en stjärnklar natt, 20 bilder med 15s exponeringstid vardera. Endast en kamera och ett stativ, stackade i Deep Sky Stacker

2: Ett stjärnfall fångat av misstag på en bild

3: Andromedagalaxen fotograferad med piggybackmontering, exponering 10x15 sekunder, stackad i Deep Sky Stacker

4: Adapter för att fästa en kamera vid ett teleskop

5: Saturnus, fotograferad för hand genom okularet på en 5" refraktor vid Slottsskogsobservatoriet

6: Ringnebulosan fotograferad genom okularet med ovan nämnda adapter, exponering ca 20x15 sekunder, stackade i Deep Sky Stacker

7: Månen fotograferad genom en liten refraktor, genom ett treglasfönster i en lägenhet på Hisingen. Ca 100 bilder stackade i Registax

8: Solen fotograferad för hand, genom att hålla ett par glasögon med solfilter (som brukar användas för att kolla på solförmörkelser) framför kameran. Inga andra tillbehör, inte ens ett stativ. Ca 30-40 bilder stackade i Registax

9: Plejaderna, fotograferade med piggybackmontering. Exponering ca 20x2 minuter, stackade i Deep Sky Stacker (med Dark-, Offset- och Flatframes)

10: Orions svärd fotograferad i Bergsjön med endast ett stativ och kamerans optiska zoom till hjälp. Exponering ca 20x15 sekunder, stackade i Deep Sky Stacker

11: Orionnebulosan, fotograferad med piggybackmontering från Slottsskogsobservatoriet, exponering ca 40x2 minuter, stackade i Deep Sky Stacker (med Dark-, Offset- och Flatframes)

Rymdtider och vattenånga

2010-03-03T14:59:00.003+01:00

Kamratpostens chefredaktör och programledaren för bl a Wild Kids och Melodifestivalen 2004, Ola Lindholm, intervjuade för TT Spektras räkning häromveckan Christer Fuglesang. Intervjun publicerades bl a i morgon- och dagstidningar landet över.

I tidningsartikeln kunde man bl a få reda på följande information om och från Fuglesang:

Ute i rymden är klockan precis så mycket som man själv vill, men i den internationella rymdstationen ISS går man efter GMT-tiden (Greenwich Mean Time) - alltså den normaltid som används i tidszonen som omfattar Storbritannien och som alla andra tider sedan utgår ifrån plus eller minus x antal timmar.
I rymdfärjorna däremot, på väg till eller från ISS och under den tid de vistas vid stationen, börjar tiden på noll när man startar på jorden och sedan utgår all tid från denna tidpunkt. Som exempel så går astronauterna i rymdfärjan och lägger sig första gången när tiden är 6 timmar och 30 minuter. Och det oavsett vad klockan är på den plats man startade ifrån!

På frågan om han inte var rädd vid starterna - då det ser ut att vara mycket farligt med all eld och rök - så svarade han att rädsla bygger på osäkerhet och han som astronaut ska ju inte vara osäker på något utan veta till punkt och pricka vad som ska ske så därför är han inte rädd. Han tillägger att just starterna visserligen är det farligaste men att den rök som uppstår vid raketstarterna till största delen faktiskt består av vattenånga.
Raketbränslets vätgas (H) förbränns med syrgasen (O) i luften och bildar H20 - dvs vatten (reds anm).

Endeavours sista resa.

2010-02-25T17:55:00.002+01:00

Astronauten Soichi Noguchi knäppte ett kort, från den internationella rymdstationen ISS, när rymdfärjan Endeavour och STS-130 började sitt återinträde i jordatmosfären, häromdagen.
Det var första gången som detta blev dokumenterat i bild - från det nya panoramafönstret Cupola.

Endeavours 25:e och allra sista planerade uppdrag är schemalagt till tidigast 29:e juli nu i år. Färden kommer att gå som tidigare till ISS, denna gång med veteskapsexperimentet Alpha Magnetic Spectrometer samt lite reservdelar, mm. Detta kommer att bli STS nr 134 i ordningen.

Det allra allra sista STS-uppdraget med en rymdfärja blir dock STS-133, som kommer att bli ett rent fraktuppdrag utan några rymdpromenader eller liknande.

Här kan du läsa mer om STS-134.

Fotnot: Alpha Magnetic Spectrometern kommer bl a hjälpa forskarna att leta efter bevis för sk mörk materia och antimateria.

Enklare adress

2010-02-21T13:30:00.002+01:00

Nu kan man även nå SpaceFlash på denna enklare adress: www.spaceflash.tk.
Det går även bra att nå oss på http://spaceflash.tk.

Den gamla adressen http://spaceflashnews.blogspot.com/ gäller dock fortfarande också.

Välkommen!

Världens utsikt är nu klar!

2010-02-17T11:10:00.004+01:00

Cupola är nu på plats, de sista två fönsterna har öppnats och Tranquility-rummet med utsikt är nu bemannat och redo för rekreation.

ISS kommer aldrig att vara som förr - med denna underbara nya rekreationsplats, för t ex fotografering som på bilden nedan, med utsikt över jordytan! Rummet, med dess kupolformade fönster (med en 360-gradersutsikt), kommer också att kunna användas till att titta på rymdpromenaderna och robotarmen i arbete.

Observera molnformationerna i fönstret, på ena bilden inifrån.

På t ex spaceflightnow.com kan man hålla sig ajour med senaste nytt.

Foto: ISS/NASA.

Några nytagna bilder från ISS

2010-02-15T16:36:00.002+01:00

Bilderna uppifrån och ned:
(Klicka på dem för förstoringar.)

- Siluetten av Endeavour/STS-130, med jordens tunna atmosfär som bakgrund, fotograferad från ISS den 9 februari 2010.

- ISS och en del av jordhorisonten fotograferad från Endeavour den 9 februari 2010.

- Del av ISS och Columbus-laboratoret (nedan t.h.) fotograferad under dockningen med rymdfärjan den 9 februari 2010.

- NASA-astronauten Robert Behnken (STS-130-specialist) fotograferad under en rymdpromenad för service-och reparationsarbeten samt montering av Cupola den 14 februari 2010.

Foto: NASA/Flickr

Nya solsatelliten SDO ska skicka HQ-bilddata motsvarande nedladdning av halv miljon låtar från Internet - varje dag!

2010-02-11T17:59:00.003+01:00

Idag har Atlas V-raketen lyft från Cape Canaveral i Florida, USA, med sin last, som består av NASAs nya solsatellit SDO (Solar Dynamics Observatory).

Satelliten ska placeras i bana runt jorden för att studera solens komplexa mekanismer med dess magnetfält, solfläckar, solvind, soleruptioner, med mera. Observationerna ska omfatta allt från dess djupa innandöme till dess allra yttersta atmosfär.

Detta ska den göra, under en femårsperiod, bl a med hjälp av extremt högupplösta bilder som är 10 gånger bättre än högupplösta TV-apparater. SDO kommer att skicka ned bilder som är 4096 x 4096 pixlar stora - var tionde sekund! Det betyder att NASA kommer dagligen att kunna ta emot 1.5 terabyte data, vilket motsvarar att du själv skulle laddade ned en halv miljon låtar från Internet - varje dag!

Solvädret är ett stort hot inte bara för astronauterna i omloppbana runt solen och raketers, satelliters och rymdstationen ISSs elektronik utan även för GPS-tekniken och flygfarten på jorden, liksom även vår egen strömförsörjning. Till och med vanliga elektriska apparater kan slås ut i värsta fall - pga magnetstormar från solens aktiviteter.

Solens fläckar har normalt en återkommande cykel med ett maximalt antal fläckar vart 11:e år och då också ett minimalt antal under samma tidsrymd. Den senaste cykeln har (dess bättre - för SDO) av någon anledning låtit vänta på sig - med väldig få eller inga fläckar alls under det senaste året. Den senaste solcykeln varade i 12,5 år fram tills den 4 januari i år då fläckar började framträda på dess yta igen. Av den anledningen är det bra för SDO som kan börja observationerna direkt ifrån början av aktivitetscykeln - något den annars hade missat.

SDO är det första uppdraget i solprogrammet "Living With a Star".

Christer Fuglesangs nya jobb.

2010-02-10T17:18:00.006+01:00

Christer Fuglesang har nu efter sina uppdrag på ISS fått nytt jobb.
Han ska bl a koordinera den Europeiska rymdorganisationen ESAs forskning på just rymdstationen ISS, som "Head of Science and Application Division", från maj i år.
Detta ska han göra på den ESAs tekniska centrum, beläget i Noordwijk, Nederländerna.
Centrat heter European Space Research and Technology Centre (bilden ovan, foto: ESA), eller förkortat ESTEC, och där sker bl a huvuddelen av allt utvecklingsarbete för ESAs satelliter och rymdfarkoster.

Fram tills dess ska han bl a påbörja arbetet med att ge ut en barnbok, som ska komma ut i höst, tillsammans med förlaget Fri Tanke. Med detta hoppas han kunna "stimulera barns nyfikenhet om rymd, fysik, mm", som han skriver på sin Twitter-sidan.

Annars har han ett bokat schema med allt från ett möte med kungaparet, på Travellers Club för att prata om sina rymdresor, möte på Riksdagen för rymdintresserade ledamöter till Teknikdelegatonens kampanj för 9:or att söka NV på gymnasiet! (Bilden ovan. Foto: NyTeknik.)
Han skriver även artiklar i tidningar, bl a om att "Teknik finns överallt - utom i skolan".

Mango och Tango i jakten på jordliknande planeter runt andra stjärnor

2010-02-10T12:22:00.003+01:00

Dubbelsatelliten Mango och Tango - från Svenskledda satellitprojektet Prisma, som utvecklats av Rymdbolaget - är tänkt att testa formationsflygning med väldigt hög precision i omloppsbana runt jorden. Detta ska göras med hjälp av olika sensor-teknologier. Man kommer också att testa sk rendezvous, dvs "flera rymdfarkoster som kan kommunicera och interagera med varandra med hög precision med avseende på geometri och relativa avstånd".

Kunskapen man får ut av detta kommer att användas inför bygget av nästa stora och kraftfulla radioteleskop i rymden. Ju fler satelliter man kan ha liggande i formation desto högre upplösning kan man få på de bilder man får fram - i jakten på jordliknande planeter runt andra stjärnor!

De två farkosterna, som består av moderfarkosten Mango och dotterfarkosten Tango, har en sammanlagd vikt på under 200 kg. Detta gör dem till lättviktare i satellitsammanhang.
Den mindre av de båda är inte större än en lite större resväska och saknar egna motorer. Mango (här i förminskad skala), som är fem gånger större än Tango, har tre olika motorsystem.
De båda kommer att placeras i omloppsbana 700 kilometer ovanför jorden och under upp till ett års tid kommer de att utföra olika tester. Satellitparet kommer troligen att skjutas upp i en ombyggd sovjetisk före detta kärnvapenrobot.

Idag onsdag eller möjligen på torsdag får vi svaret om uppskjutningen av Mango och Tango - som från början var känd undet namnen Main och Target - kommer att kunna genomföras som planerat nu i mars eller ej, enligt Krister Sjölander på Rymdbolaget! Allt ska i alla fall vara grönt för launch vid uppskjutningsplatsen i Yasni, Ryssland. Om det inte blir av så är förhoppningen dock att det i alla fall ska gå att genomföra en uppskjutning någon gång nu under 2010.

I samband med namnbytet av de båda farkosterna skrev Robert Cumming i en kommentar på popast.nu att "man kan undra om beslutsfattarna inte har underskattat hur mycket allmänheten vill att vi ska hitta de riktiga tvillingar till jorden som vi hoppas finns därute."

Mer information finns på Prismas egen hemsida.
Bilder från prismasatellites.se.

Klicka på bilden nedan och bygg dina egna Prisma-satelliter!

Så här ser den färdiga modellen ut som "mobil".

Uppdaterat: Första rummet med utsikt i rymden!

2010-02-06T18:16:00.012+01:00

Om allt går enligt planerna kommer amerikanska rymdflygstyrelsen NASA, att skicka upp de båda europisk-byggda modulerna Cupola och Tranquility (eller Node 3, som den också kallas) med nästa resa till den internationella rymdstationen ISS, i och med uppskjutningen av STS-130 och rymdfärjan Endeavour, nu på söndag 7 februari. Starten är beräknad till 10:39 CET (samma, svensk tid) och kan ses på bl a NASA-TV.

I Tranquility kommer kommer det att finnas utrustning för att kunna rena vattnet ombord, rena luften som astronauterna andas och tillverka nytt syre. I den finns också en toalett. Modulen kommer också att kunna användas till motion och styrketräning samt lagerutrymmen.

Tillsammans med Tranquility fraktas också en mindre kontrollstation för robotarmarna mm, den sk Cupola. Den är utrustad med sex runtomgående fönster och ett på änden av modulen. Man kommer alltså att få en 360-graders utsikt mot jorden och överblick över rymdstationen. Jämför det med de små gluggar astronauterna har fått nöja sig med hittills!

En video finns också om detta.
Mer information om dessa båda finns även på Wikipedia: Tranquility och Cupola.

Detta blir den 32:a flygningen till ISS och 16 september i år kommer den 36:e och sista inplanerade färden med de amerikanska rymdfärjorna, till rymdstationen, att göras i och med STS-133.
Christer Fuglesang var med om den 30:e resan till ISS den 28 augusti i fjol, med STS-128.

Detta nya rum kommer även att vara ett rekreationsställe där astronauterna kan relaxa, efter hårda arbetspass och titta ut genom de stora "panoramafönstren" på rymden och deras hem Jorden där deras familjer bor. Designen är utförd för att just ge dem vila och ny inspiration - till fortsatta arbeten både inne i och utanför rymdstationen - då de befinner sig väldigt lång hemifrån och annars har väldigt begränsade möjligheter till just sådant.
Tidigare har de bara haft små gluggar att kika ut genom, så detta blir ett stort plus för de ombordvarande astronauterna och säkerligen en mycket välkommet tillskott i den annars så torftiga miljön de tillbringar upp till månader i sträck i - dygnet runt!

UPPDATERAT:
En intressant animation över STS-130-uppdraget finns att beskåda på YouTube, under tiden man väntar på det nya startförsöket i morgon måndag förmiddag (8/2), kl 10:14!

Väderförhållandena ser nu - trots tidigare utsikter - mycket bra ut så troligen får vi se en lyckat uppskjutning av STS-130 och rymdfärjan Endeavour.

Nedan: Besättningen på STS-130 och uppdragets emblem. Foto: Nasa.

UPPDATERING 2
På en dundrande ljuspelare lyfte Endeavour och STS-130, på utsatt tid kl 10.14 (Sv tid), och lyste upp i den svarta natten ovanför Kennedy Space Center. De förminskades sedan på några minuter till en stjärnas storlek för att sedan försvinna helt för blotta ögat på sin väg mot sitt två-veckorsuppdrag på ISS, där ju besättnigen ska installera Tranquility-modulen med sin observationskulpol Cupola.

Högupplöst bild här.

Se starten på Youtube.
NASA-TV.

Earth Hour 2010

2010-02-04T11:52:00.001+01:00

Så var det då dags igen!

Kl 20:30 den 27 mars ska du stänga av ljuset under 1 timme om du vill delta i den globala manifestationen "Earth Hour" och visa sitt stöd för klimatet.

Detta är även ett tillfälle för alla "stjärnskådare" att se natthimlen utan ljusföroreningarna från de onödigt upplysta städerna! :-)
Foto t.h: www.cpre.org.uk

"Ljusföroreningar är inte bara slöseri med energi, de gör också att vi riskerar förlora kontakten med vår egen galax."

Så säger Josefin Silverfur (FP) och Sven Hovmöller (S), kommunpolitiker i Sollentuna utanför Stockholm, i en debattartikel publicerad i Populär Astronomi (mars 2009), inför det årets Earth Hour.
Man kan bara hålla med om detta - för har man en gång sett Vintergatan i riktigt mörker så förstår man varför!
Möjligen skulle ett riktigt maffigt norrsken kunna överglänsa detta!

Foto nedan: NASA och Paulo Coelho.

Även solen har fläckar

2010-01-25T11:53:00.000+01:00

På solens ytan kan man med hjälp av särskilda filter och teleskop se mörka fläckar, som är områden kallare än omgivningen. Ytan är normalt c:a 6000 grader celsius och fläckarna c:a 1500 grader lägre. Man kan även se dessa fläckar med en vanlig fältkikare, riktad mot solen, som sedan projiceras på ett vitt ark.

Dessa fläckar är olika till både storlek och till antalet och de roterar över solens ytan - precis som jordens länder ser ut att göra sett från t ex månen. Då jorden roterar runt sig själv på 24 timmar så roterar solen runt sin egen axel 25 dygn.

Antalet fläckar går upp och ned och har en återkommande cykel på 11 år. Just nu i höstas och före årsskiftet var antalet nere i noll men har nu börjat att öka igen.

På bilden nedan kan man tydligt se två områden med ett par-tre större fläckar vardera. Bilderna här är tagna av NASA nu idag och igår (24:e respektive 25:e januari 2010)

Om du är intresserad av att göra egna försök att leta solfläckar kan du hitta tips om du söker på internet eller frågar på biblioteket.
Ett varningens ord bara: Titta aldrig direkt mot solen!

Kvitter från rymden!

2010-01-22T19:27:00.007+01:00

Från och med nu kan man läsa NASA-astronauten Timothy J "TJ" Creamers egna sk "tweets" direkt uppe ifrån rymdstationen ISS! Rymdstationen är nu alltså online "på riktigt", via den amerikanska och världsomspännande mikrobloggen Twitter. Det uppger bl a @CFuglesang och @NASA_Astronauts.

Så här skriver TJ för första gången direkt ifrån rymden:

Hello Twitterverse! We r now LIVE tweeting from the International Space Station -- the 1st live tweet from Space! :) More soon, send your ?s

Adressen dit är http://twitter.com/Astro_TJ.

Foto: NASA.

Tykobrahedag

2010-01-19T17:42:00.008+01:00

Har du en tykobrahedag idag? Kanske, kanske inte... Har du en riktig otursdag och allting går snett eller går åt skogen så är det just en sådan du har genomlidit!

Namnet härstammar från den svensk-danske mångsysslaren Tycho Brahe (han var bl a astronom och är en av få som har upptäckt en supernova i vår egen galax Vintergatan). Han sades ha fått i uppdrag, på 1500-talet, av den astrologi-intresserade kejsaren Rudolf II i Prag, att fastställa vilka dagar som var de mest otursamma. Han kom fram till att de var 33 till antalet och att av de otursfyllda dagarna var den 11 januari den värsta.

Tychos egen otursdag sägs kanske felaktigt ha inträffat på en bankett hos just nämnde kejsaren år 1601. Tycho ville inte lämna bordet före kejsaren och fick därför hålla sig från att gå på toaletten. Detta skulle ha fått till följd att hans urinblåsa sprack och en påföljande bukhåleinflammation skulle sedan ha lett till döden.

Enligt Bondepraktikan är otursdagarna följande:

januari: 1, 2, 4, 6, 11, 12, 19
februari: 11, 17, 18
mars: 1, 4, 14, 15
april: 10, 17, 18
maj: 7, 15, 18
juni: 6
juli: 17, 21
augusti: 2, 10
september: 1, 18
oktober: 6
november: 16, 18
december: 6, 11, 18.

Så se upp nästa gång du planerar in något viktigt i almanackan - det kanske är en tychobrahedag! :-)

Källa: Språkrådet, Wikpedia och tychobrahe.com

Bevis för sjösystem på mars!

2010-01-09T18:44:00.002+01:00

En 3D-överflygning över Ares Vallis, på Mars, visar att det fanns sjöar på planeten för tre miljarder år sedan. Det berättar marstoday.com på sin sajt.

Fler bilderna finns i högupplösning att häpna över och att ladda ned på

https://fileexchange.imperial.ac.uk/files/6e8a67a9d25/Fig.1_Lakes.jpg
https://fileexchange.imperial.ac.uk/files/4af0a2d480/Fig.2_Lakes.jpg
https://fileexchange.imperial.ac.uk/files/fa19869025d/Fig.3_Lakes.jpg
https://fileexchange.imperial.ac.uk/files/9e1cfab32ff/Fig.5_Channel.jpg
https://fileexchange.imperial.ac.uk/files/9267947b628/Fig.5_Channel.jpg
https://fileexchange.imperial.ac.uk/files/b64830dde6d/Fig.6_Topographic_image.jpg

Mörk materia mystifierar!

2010-01-08T12:15:00.003+01:00

Hitintills har man räknat med att ungefär 17% av materian i Universum består av vanlig materia, det vill säga de protoner, neutroner samt andra baryoner vilka bildar stjärnor, planeter och allting vi kan se runtomkring oss. De resterande 83 procenten antas bestå av den mystiska mörka materia vars existens antyds endast av dess gravitionella verkan på synlig materia.

Nya rön visar dock på att andelen materia inte alls är så proportionerlig till motsvarande antimateria i galaxerna, då man har funnit individuella dvärggalaxer bestående av endast 0.2% vanlig materia:

”Man hade kunnat förvänta sig att galaxer och galaxhopar skulle bestå av samma saker som Universum i sin helhet” säger Stacy McGaugh, astronom vid Marylands Universitet, vilken lett ett internationellt forskarteam i mätningarna av galaxerna. ”Om du beräknar andelen vanlig materia i varje objekt, samt dess totala massa, borde du få samma sjuttonprocentsfraktion.”

Men deras forskningsarbete har visat att vissa individuella objekt har en mycket lägre andel vanlig kontra mörk materia, relativt till den kosmiska blandningen, och ju mindre en galax är, desto större andel mörk materia tycks den bestå av. Detta väcker en högst intressant fråga: Var finns alla frånvarande baryoner?

”Det korta svaret lyder helt enkelt: Vi vet inte.” säger McGaugh ”Det finns många spekulationer varav vilka de flesta är antingen lättavfärdade eller otestbara. Så för närvarande är detta ett problem utan uppenbar lösning.”

Big Dipper to Southern Cross (BDSC)

2010-01-05T11:25:00.003+01:00

Visste du att Vintergatan på södra halvklotet kan bli så ljus att den kastar skuggor på marken en klar och månfri natt?
Har de upplevt det? Nej troligen inte! Det är nog något du i sådana fall bara har hört talas om. På samma vis är objekten och skönheten på den norra stjärnhimlen bara mysterier för de som lever på det södra halvklotet!

Evenemanget “Big Dipper to Southern Cross” (BDSC) för dessa båda världar tillsammans under den kommande helgen, 8-10 januari 2010 (som för övrigt är samma helg som Astronomiåret 2009 avslutas, vilket vi har berättat om tidigare här på SpaceFlash). Det görs för att skapa, som de kallar det, “one sky, one people” - eller "en himmel - ett folk" på svenska!

Två teleskop - ett på den norra hemisfären och ett på den södra - kommer att under två skilda nätter fånga nattens under på respektive stjärnhimmel. På norra halvkloter är det Virtual Telescope, i Italien, som håller i föreställningen och visar som de kallar det: "the best northern celestial objects", på fredag 8/1 kl 20:00 UT – 22:00 UT. På södra är det australienska GRAS (Global Rent-a-Scope) Remote Telescope som visar upp vad stjärnhimlen har att erbjuda, eller "The brilliance and special objects of the southern sky", på söndag 10/1 kl 12:30 UT – 14:30 UT.

Du kan gå in på deras hemsida om du vill veta mera om detta!

Det finns även en Facebook-grupp skapad inför detta: http://www.facebook.com/event.php?eid=232529543247

BDSC anordnas av Astronomers Without Borders i samarbete med Virtual Telescope-ITALY och Global Rent-a-Scope (GRAS).

Med detta evenemang och den julhögtid som varit, kan man inte låta bli att dra sig till minnes den gamla fina julklassikern Tänd ett ljus, med supergruppen Triad (Niklas Strömstedt, Lasse Lindbom och Janne Bark), som spelades in till julen 1987. I den sången sjunger de om bland annat detta med att vi befinner oss under samma himmel:

"...
Jag fick ett kort från Windhem
jag visste inte var det låg
jag såg på kartan
du är på andra sidan jorden

men det är samma himmel
det är samma hav och stjärnan som jag såg

föll för alltid som vi drömmer
föll för att vi aldrig glömmer
..."

Astronomy Beyond 2009

2010-01-04T15:36:00.004+01:00

Nu i helgen, den 9-10 januari, kommer det Internationella Astronomiåret 2009 att hålla ett officiellt avslutningsprogram i den italienska staden Padova, och närmare bestämt i Aula Magna - i den lokal där Galileo undervisade i fysik och astronomi! Det är alltså inte hörsalen, med samma namn, på Stockholms Universitet! :-)

"Astronomy Beyond 2009" heter mötet där det förutom avslutningsceremonin även ska göras ett bokslut över det astronomiår som gått samt diskuteras astrofysik det kommande decenniet och bortom det, som de kallar det hela.

Titta gärna till deras webbplats, på http://www.beyond2009.org!

UPPDATERAT 2010-01-09

Sänds live and direct på nätet från Padova:

http://www.virtualmeeting.info/astronomy/beyond2009/diretta.html

Andra jordliknande exoplaneten upptäckt!

2009-12-29T15:46:00.008+01:00

För cirka två veckor sedan tillkännagavs upptäckten av ytterligare en så kallad superjord. Vi på SpaceFlash har tidigare behandlat ämnet i artikeln om CoRoT-7b, och i likhet med CoRoT-7b upptäcktes även denna nya, kallad GJ1214-b, med den så kallade passagemetoden.*

GJ1214-b befinner sig relativt nära jorden, på bara 40 ljusårs avstånd, i konstellationen Ormbäraren där den kretsar kring den röda dvärgen GJ1214. Denna stjärna av M-typ är endast en femtedel av Solens storlek, 3/1000 av dess luminositet och har en yttemperatur på ca. 2700 Cº.

Exoplaneten har en radie på 2.7 gånger jordradien; den ligger endast dryga 2.1 miljoner kilometer från sin stjärna och avverkar ett varv kring denna på endast 38 jorddygn (jämför med Merkurius som har ett medelavstånd på ca. 60 miljoner kilometer från Solen). GJ1214-b är en av de två minsta hitintills upptäckta transita världarna och är mycket mindre, svalare och mer jordlik än någon annan känd exoplanet. Likväl är allting relativt, och med ”sval” avses i det här fallet en yttemperatur på uppskattningsvis 200 Cº vilket egentligen är för varmt för att den ca. 200 meter tjocka atmosfären som omsluter planeten skall kunna existera under en längre tid. Vad vi kan studera, är således en nybildad atmosfär som är mycket tjockare än jordens.

”Det gör att det höga trycket och bristen på ljus skulle utesluta liv som vi känner det. Men förhållandena är ändå väldigt intressanta eftersom de skulle kunna möjliggöra komplexa kemiska reaktioner” säger David Charbonneau, astronomiprofessor vid Harvard University (samt en av två författare av den forskningsartikel som rapporterar upptäckten av GJ 1214b) och menar att eftersom den här planeten ligger så nära Jorden borde Hubble snart kunna fastställa vad atmosfären består av.

Man tror att GJ1214-b:s komposition består av ungefär ¼ sten och ¾ vattenis och annan is, och då kommer man snabbt in på en av de kemiska reaktioner som Charbonneau kan referera till: Att vatten skulle kunna förekomma i fast form vid 200 Cº är givetvis helt otänkbart, men Zachory Berta, medförfattare till ovan nämnda forskningsartikel, menar att det kan röra sig om Is VII (sju), en kristallin form av vatten som kan förekomma även vid höga temperaturer under rätt tryckförhållanden (10 GPa, eller över 20 000 gånger trycket vid havsytan här på Jorden).

Malcolm Fridlund, astronom vid Europeiska rymdorganet ESA, som var med i teamet som upptäckte CoRoT-7b kommenterar upptäckten genom att konstatera att vi nu har sex terresta planeter:

”Merkurius, Venus, jorden, Mars, Corot-7b och GJ 1214 b”

*Passagemetoden utnyttjar att det uppstår ett avbrott i ljuset från en stjärna varje gång en planet passerar mellan denna och Jorden. Det är mycket lättare att upptäcka små planeter av Jordens storlek med passagemetoden eftersom den blir allt känsligare ju mindre planeten är.

Källor:
ESO 50/09
Science Daily

Phobos och Deimos fångade på film samtidigt!

2009-12-27T18:37:00.005+01:00

Planeten Mars har två månar, Phobos och Deimos, och för ett tag sedan - närmare bestämt den 5 november - fångades de båda samtidigt på film för första gången!

Det var ESA:s (European Space Agency) Mars Express, som stod för bedriften och kameran ombord tog 130 bilder, under 1½ minut, som sedan sattes ihop till en film.

Upplösningen är 110 m/pixel för Phobos (närmast i bild) och 240 m/pixel för Deimos (längst bort i bild).

Bilderna togs med "Super Resolution Channel" (SRC) på "the High Resolution Stereo Camera" (HRSC), som de kallas.

Frånsett wow-faktorn så kommer dessa unika bilder att hjälpa till i beräkningarna av de båda månarnas omloppsbanor.

Filmen kan ses bl a på YouTube, på länken http://www.youtube.com/watch?v=q11goXUmufw

Spännande vinterhimmel, januari-mars 2010!

2009-12-27T15:42:00.001+01:00

Detta är en sammanfattad text från bl a Telescopium 4/09 plus egna kommentater.
Bild: Planetet Mars i 3D. Källa: Google Earth 5.0/cnet news

PLANETERNA
Av planeterna är det bara Mars och Saturnus som är observerbara under hela perioden. Båda kan ses med blotta ögat. 29 januari står den röda planeten dessutom i opposition, vilket gör den extra gynnsam för observationer! Denna opposition är dock inte lika gynnsam som den under 2003 - då den skenbara diametern var 25 bågsekunder. Nu uppnår den bara 14 bågsekunder, men det är full tillräckligt för att man ska kunna se detaljer i teleskop. Månen passerar strax söder om Mars den 3 januari, den 30 januari, den 26 februari och den 25 mars. Den 25 februari bildar månen, Mars och Pollux en triangel tillsammans. Den 6 januari står månen nära Saturnus, liksom 2-3 februari, samt 2 och 29 mars. Det är lättare att se Saturnus inre månar just nu, när planetens ringsystem fortfarande är förhållandevis liten, och kommer att vara så under hela perioden. Den 2 mars står månen en bit söder om ringplaneten. Planeten passeras även av månen den 29-30:e samma månad. Mars och Saturnus skenbara diameter är, kring den 15 februari, cirka 13,4 respektive 19,1 bågsekunder.

Jupiter är synlig i den nedre halvan av Sverige under bara januari månad. Detsamma gäller Uranus. Jupiter är synlig för blotta ögat medan Uranus kräver fältkikare eller litet teleskop. Den 1-18 januari, liksom den 15 februari står månen nära den större av de båda gasplaneterna. Jupiter och Uranus skenbara diameter är, kring den 15 februari, cirka 33,1 respektive 3,4 bågsekunder.

Venus börjar bli synlig i slutet av denna period och kommer då tillbaka som aftonstjärna. Merkurius gör även detsamma. Den 31 mars står dessa två planeter endast 3,5 grader ifrån varandra sett från jorden. Den 16 och 17 mars står den smala månskäran strax norr om Venus. Aftonstjärnan ligger även i närheten av Jupiter fyra dagar i mitten av februari - då även månen passerar nära - men det kommer inte att synas då planeterna ligger så nära solen att de hinner gå ned innan skymning. Venus och Merkurius skenbara diameter är, kring den 15 februari, cirka 9,9 respektive 5,3 bågsekunder.

Tellus - alltså vår egen planet - har precis den 21 december passerat midsommar, om man befinner sig på den södra halvan av jordklotet. Vi på den norra har annars fått längre dagar än nätter ifrån samma datum och går nu mot varmare och ljusare tider igen. :-) Jorden är solen som närmast (0,98 AE) den 3 januari (se nedan).

MÅNEN
Nymåne inträffar under denna period 15 januari kl 08:11, 14 februari kl 03:51, samt 15 mars kl 22:01.
Fullmåne inträffar 30 januari kl 07:18 - bara 2 timmar och 34 minuter innan undertecknads 40-åriga födelsedag infaller ;-) , 28 februari kl 17:38 och 30 mars kl 04:25.
Däremellan inträffar Första kvarteret 23 januari kl 11:53, 22 februari kl 01:42 och 23 mars kl 12:00.
Sista kvarteret inträffar 7 januari kl 11:39, 6 februari kl 00:48 och 7 mars kl 16:42.

SOLEN
Jorden kommer solen som närmast, i sin årliga bara runt vår stjärna, den 3 januari på ett avstånd av 0,98 AE, eller 147 miljoner kilometer. Den 20 mars inträffar Vårdagjämningen kl 18:32, då natt och dag är lika långa. Solen passerar då himmelsekvatorn från söder till norr.

Den 15 januari inträffar årtusendets(!) längsta ringformiga solförmörkelse på hela 11 minuter och 8 sekunder. Den är dock inte observerbar i Sverige, men kan ses som partiell i sydligare delar av Europa. Själva förmörkelsen kan ses i centrala Afrika, Indiska oceanen (där maximum nås), Indiens sydspets, norra Sri Lanka, Bengaliska bukten, Burma och Kina. Har du tur hinner du boka din vintersemester till någon av dessa länder, om du vill uppleva denna extremt långa (ringformiga) solförmörkelse!
Sverige får vänta tills 4 januari 2011 tills nästa förmörkelse.

ASTEROIDER, KOMETER OCH METEORER
Av asteroiderna är Vesta, Herculina och Pallas synliga fram t o m mars liksom kometerna C/2007 Q3 (Siding Spring), 81P/Wild 2 och C/2009 O2 (Catalina) - för dem som vill observera dessa.
Meteorerna Quadrantinerna (som tros vara spillrorna av asteroiden/inaktiva kometen 2003 EH1) strålar ut från Björnvaktaren den 1-5 januari, med ett maximum den 3 januari kl 20 - alltså på "bästa sändningstid"! :-) Man beräknar ett ZHR på upp till 120 meteorer/timme, dvs 2 stycken i minuten! En 87%-ig måne kan tyvärr störa en större del av natten...

Och kom ihåg - Tomten är från rymden!

2009-12-23T13:08:00.001+01:00

Geminiderna kommer!

2009-12-13T01:02:00.003+01:00

Ytterligare en meteorsvärm är på väg, nu med något kortare varsel från oss här på SpaceFlash.

Morgondagen kommer för de flesta av er att förknippas med Lucia, men skyarna har fler ljus att erbjuda för den som begåvas med en klar himmel.

Geminidernas förekomst registrerades först under senare halvan av 1800-talet och sedan dess har deras aktivitet successivt ökat, från genomsnittet på ca. 20 i timmen under tidigt 1900-tal till 50-80 "stjärnfall" per timme i nuvarande samtid.

Läs mer på: Meteorshower Online

Önska dig någonting...500 gånger i timmen!

2009-11-06T12:57:00.007+01:00

Den årligen återkommande meteorsvärmen känd som Leoniderna, vilken i själva verket utgörs av resterna av kometen 55P/Tempel-Tuttle (vilken senast passerade Jorden år 1466), kommer i år att erbjuda en för oss tämligen unik upplevelse i form av det största meteorregnet under vår livstid. Efter att Jorden passerade igenom kometresterna i november 2008, har man beräknat att Leoniderna 2009 kommer att antaga skepnad av en semi-meteorstorm i vilken vi kommer att kunna se upp till 500 meteorer i timmen. En fullvärdig storm innebär en förekomst av ca. 1000 meteorer i timmen.

I mån av klara skyar kommer vi att kunna bevittna detta skådespel under natten den 17:e November mellan 0:00 och 4:00 lokal tid. Och lägg på minnet, att ju längre du stannar uppe, desto fler meteorer kommer du att få se då meteorskurar har en tendens att vara som mest intensiva ju närmare gryningen det drar sig.

Himlen faller ned över våra huvuden!

2009-11-01T11:12:00.008+01:00

Hur uppmärksam är du?
Skulle du märka om de lokala småglinen brände av en Thunderking i en soptunna på gården?
Skulle du reagera om de gjorde samma sak i din brevlåda, eller om en asteroid exploderade 20 kilometer ovanför ditt huvud?

Med största sannolikhet, om inte annat förhoppningsvis, är det sistnämnda någonting som åtminstone inte skulle undgå de allra flesta, och framför allt hade ett enormt brinnande stenblock på himlavalvet givit någon form av indikation på att vi plötsligt har fått besök. ...Eller?

Tydligen skall vi inte vara alltför säkra på den saken då en mindre asteroid, enligt forskare vid University of Western Ontario, exploderade med samma kraft som 50 000 ton dynamit ovanför Sydsulawesi, Indonesien i början av Oktober. Först nyligen har nyheten offentliggjorts och slår de flesta av oss med häpnad och förvåning.

Asteroiden ifråga var uppskattningsvis 5-10 meter i diameter, och det är inte helt ovanligt att kroppar av liknande storlek kommer in i jordatmosfären: Statistisken visar på 1 gång per 2-12 år och så länge objekten är av sten kan vi vara helt lugna: Stenkroppar mindre än 25 meter i diameter exploderar som regel långt innan de når markytan och således är det ytterst ovanligt att de åstadkommer någon materiell skada, men skulle en kropp av motsvarande storlek däremot vara av metall... ja då är det dags att hålla i sig! Nedslaget av ett dylikt objekt har potential att åsamka stor materiell skada beroende på var den dimper ned och problemet är att objekt som sådana är näst intill omöjliga att upptäcka i förväg. Asteroider är relativt mörka och i mindre skala är de svåra att upptäcka även genom de flesta teleskop; att bygga teleskop som kan genomsöka rymden tillräckligt snabbt och effektivt och i god tid upptäcka potentiellt hotande mindre objekt skulle kosta en förmögenhet, mer än vad någon rymdforskningsinstitution har möjlighet eller villighet att betala, så vad kan vi vi väl i nuläget göra?

- Inte mycket. Bara tålmodigt vänta på den intensiva ljusglimten i skyn och hoppas på att den självdör innan vi får den i huvudet.

Testuppskjutning genomförd!

2009-10-28T17:59:00.008+01:00

Testuppskjutningen som skulle gått av stapeln för några dagar sedan men ställdes in har nu framgångsrikt genomförts.

Bärraketen Ares I-X med en lastkapacitet på 25 ton är den mindre av de två raketermodellerna i Constellationprogrammet och den ska ersätta rymdfärjan med att underhålla ISS och satelliter nära Jorden.

Den större Ares V kommer att ha en lastkapacitet på över 150 ton och ska kunna nå månen.

Orion kallas den kapsel som ingår i programmet och som astronauterna kommer att färdas i.

Läs mer om detaljerna i det äldre inlägget Intressanta fakta.

Läs allt om programmet på Nasas Constellation-program-sida.

Vinn en astonomikurs!

2009-10-28T10:56:00.000+01:00

Nu kan du vinna en astronomikurs (värd 99 kr), av och med Assi Astro, på hennes Astronomiblogg!

Mer information finns även på http://www.minkurs.se/astrokursen/.

Astrokonst på Slottskogsobservatoriet

2009-10-25T13:26:00.002+01:00

Så var det dags för lite mer lokala nyheter: I slutet av November kommer ni som bor i Göteborg med omnejd att kunna gå på konstutställning på Slottskogsobservatoriet
men inte beträffande vilken konst some helst, utan temat är givetvis astronomi.

Den 21 November slår portarna upp för Slottskogsobservatoriets konstuställning, som inleds med ett vernissage, och vem som helst är välkommen att ställa upp med sina bidrag. Det enda kravet är att dina verk är rymdrelaterade.

För mer information, finns observatoriets kontaktuppgifter på hemsidan länkad till här ovan.

Frivilliga till Mars sökes

2009-10-23T13:41:00.003+02:00

…Eller åtminstone för en simulation av en resa till den Röda Planeten.

Man har på senare år seriöst börjat spekulera och forska kring vilka möjligheter människan har att resa till Mars, men än så länge finns det fortfarande många problem som måste lösas, inte minst angående den mänskliga faktorn.

När vi åker till Månen, skyddas vi från rymdens gammastrålning av Jordens magnetfält, men skulle vi färdas utanför denna, måste vi försäkra oss om att på artificiell väg kunna uppbåda ett motsvarande skydd. Ytterligare ett problem är nollgravitationen: Man vet ännu inte allt om hur den mänskliga kroppen affekteras av tyngdlöshet, men hitintills har många negativa och degenererande effekter kunnat påvisas hos astronauter som tillbringat en längre tid i tyngdlöshet, och då en tripp till Mars beräknas ta cirka 2 år enkel väg, är även detta givetvis någonting man måste tillskansa sig större kunskaper i.

Det är därför som ESA nu, tillsammans med det Ryska Institutet för Biomedicinska Problem (IPMP) planerar att skicka en sexmannabesättning på en 520 dagars lång simulerad resa till Mars. Simulationen skall följa mallen för en verklig marsresa och inkluderar en utforskningsfas av planetens yta. Födan under uppdraget kommer att vara identisk med den näring som utspisas på ISS. Uppdraget kommer att ta sin början sent i år i en särskild facilitet i Moskva och besättningen kommer under nästan två års tid att vara tvungna att överleva på egen hand samt förlita sig på de tusentals ingenjörer och forskare på Jorden, vars arbete har gjort resan möjlig.

De kommer att uppleva extrem isolering i ett begränsat utrymme, förlora Jorden ur sikte och all radiokommunikation med hemplaneten kommer att ske med en 40 minuter lång fördröjning mellan varje anrop.

Ett framtida uppdrag till Mars är förvisso en djärv vision, men förberedelserna är redan i full gång.

Fuglesang ny i Teknikdelegation

2009-10-14T09:26:00.003+02:00

"Christer Fuglesang har utsetts till ny ledamot i regeringens Teknikdelegation. Teknikdelegationen arbetar för att undvika en framtida ingenjörsbrist. Uppgiften handlar om att vidta olika åtgärder för att öka ungdomars intresse för utbildningar inom matematik, naturvetenskap, teknik och IT.
- Jag är väldigt glad att Christer Fuglesang har tackat ja till att sitta i Teknikdelegationen. En viktig del i arbetet att öka ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik är att det finns förebilder, Christer Fuglesang är en av dem, säger högskole- och forskningsminister Tobias Krantz."

Detta uppger FL-Net.

50 år av rymdfart

2009-10-11T10:32:00.008+02:00

En gammal nyhet, men grafiskt och innehållsmässigt fortfarande otroligt fascinerande bild av människans rymdfart till och med 2008. Presenterad på National Geographic som Dagens Karta en tid tillbaka.

Originalartikel: National Geographic Map of the Day

Bilden högupplöst som JPG

Ring upptäckt kring Saturnus!

2009-10-09T12:48:00.001+02:00

Men det är väl ändå inga nyheter, eller? Ända sedan planeten upptäcktes har den utmärkt sig i solsystemet såsom varande den enda av planeterna som pryds av ett utstuderat och omfattande ringsystem, så det kan tyckas likt ett dåligt skämt att påstå att ringar runt Saturnus skulle vara någonting nytt.

Det här är dock någonting helt annat än de ringar av sten och stoft som ligger i omlopp närmast Saturnus, vilket NASAs rymdteleskop Spitzer upptäckte i tisdags då den blev det första att upptäcka den tunna ring av is och stoftpartiklar som tar sin början ca. 6 miljoner km från planeten, och därifrån sträcker sig ytterligare 6 miljoner km ut i rymden.

Ringen lutar 27 grader I förhållande till Saturnus ringplan, är så pass voluminös att det skulle krävas ca. en miljard jordklot för att fylla upp den och trots sin kalla temperatur på -193 grader avger den värmestrålning. Ringens djup är motsvarande 20 gånger planetens diameter, men samtidigt väldigt diffus och reflekterar inte mycket synligt ljus; emellertid lyckades Spitzer detektera dess infraröda ljus. Det är första gången man har observerat aktuellt område med ett infrarött instrument.

Vad som är desto mer intressant angående den nyligen upptäckta stoftringen är att den kan förklara mysteriet med Saturnus måne Japetus, vars ena sida är ljus emedan den andra är väldigt mörk. Ytterligare en av Saturnus fjärran satelliter, Phoebe, har sin omloppsbana mitt i stoftringen och misstänks vara upphovet till den lösdrivande materian. Ringen roterar i samma riktning som Phoebe, emedan Japetus, Saturnus övriga månar samt dess nära ringsystem, roterar i motsatt rikning. Forskare har länge trott att det finns ett samband mellan Phoebe och Japetus mörka halva, vilket nu bekräftas med antagandet att stoft från den nyupptäckta ringen rör sig längre in, kolliderar med Japetus och således orsakar kontrasterna på dess yta.

Rymdteleskopet Spitzer befinner sig för närvarande 106 miljoner från Jorden, och fortsätter alltjämt sitt uppdrag att spåra och dokumentera infraröd energi.

LCROSS Lunar Impactor Mission IDAG!

2009-10-09T10:56:00.005+02:00

Idag sker the big crunch!

NASA-sonden LCROSS slår ned i kratern Cabeus på månens sydpol. Där ska det sedan letas vattenånga.

Kl 13:31 sker smällen och AlbaNovateleskopet följer det hela!

http://twitpic.com/kt6ju
http://bit.ly/5BkLd

Tack Robert C, för länk- och bildlån! :-)

Fotot av månen: Alexis Brandeker

Intervju med Christer Fuglesang

2009-10-03T20:17:00.002+02:00

På YouTube kan man se en intervju med Christer Fuglesang, gjord av Assiye Süer direkt efter den omtalade presskonferensen den 26 september.

Christer Fuglesang på SVTB ikväll! UPPDATERAT.

2009-10-03T09:10:00.007+02:00

För intresserade kommer man nu ikväll lördag att kunna se Christer Fuglesang på Barnkanalen, SVTB, kl 18!

UPPDATERAT
På Bolibompa har rymdfeber kan man se Christer Fuglesang bli intervjuad av programledaren Yankho Kamwendo i repris.

På rymdfebersidan kan man även se fem andra filmer om STS128-uppdraget och inför dagens träff, bland annat en intervju från ISS!

Simulering av en stjärnas sista tid

2009-09-30T16:50:00.006+02:00

Denna datorsimulering av en 5 solmassor stor stjärna i slutet av sin utveckling är gjord på Uppsala Astronomiska Observatorium

På bilderna och filmerna har man kunnat ta ut grafiska representationer av dynamik, temperatur, tryck och densitet på yta och i snitt på ett sätt som verkligheten inte tillåter.

Forskningen är inriktad på att analysera de dramatiska egenskaperna hos stjärnor i detta stadium. Betelgeuse är ett sådant exempel vars förändringar i ljusstyrka och form kan variera så det är synligt för blotta ögat (om man har goda förutsättningar och tålamod får jag anta).

Mekanik som skall märka mörk materia

2009-09-29T13:21:00.003+02:00

Mörk materia tros utgöra nästan 25 % av universums totala materiamängd. Den kallas för mörk materia då den inte avger någon elektromagnetisk strålning och således inte kan uppmätas på vanligt vis. Vi kan endast avgöra att den finns där genom att studera dess gravitionella påverkan på vanlig materia, alternativt hur den växelverkar med densamma.

Idag är fenomenet med mörk materia en av fysikens största utmaningar, men forskaren Eduardo García Abancéns vid UNIZAR's Laboratorium för Kärnfysik och Astropartiklar är en av dem som inte räds att ta sig an detta. ”Vi har för avsikt att spåra mörk materia genom att använda oss av prototyper liknande den vi har utvecklat” förklarar Abancéns som refererar till samarbetet mellan Zaragozas Universitet och det franska Institut d'Astrophysique Spatiale och den ”scintillerande bolometer” som de tillsammans har arbetat på.

En bolometer är ett instrument som mäter energin hos elektromagnetisk strålning, och scintillator är gjord av kristaller av genomskinliga material som används i instrument för att påvisa partiklar eller högenergisk elektromagnetisk strålning. I det här fallet är scintillatorn gjord av vismut, germanium och syre (BGO: Bi4Ge3O12) och är tänkt att fungera som en mörk materia-detektor.

Tekniken är baserad på att samtidigt mäta ljuset och värmen som uppstår vid interaktionen mellan detektorn och förmodade WIMP:ar (Weakly Interacting Massive Particles) vilka enligt olika teorier bevisar den mörka materians existens.

Scintillationen av diverse partiklar tillåter den här metoden att skilja signaler som WIMP:ar avger, från signaler som kommer av bakgrundsstrålningen.

”Den nya scintillerande bolometern har hitintills presterat utmärkt och bevisat sin tillförlitlighet som detektor i experimenten att upptäcka mörk materia.” säger García Abancéns.

Rymd-Assi är nu också Reklam-Assi

2009-09-29T00:51:00.001+02:00

Assiye Süer, som vi nämnde tidigare här i samband med Christer Fuglesang-presskonferensen, fortsätter att slå oss med häpnad! Nu senast dyker hon upp i en reklamfilm för Eniro!
Se själva på http://www.youtube.com/watch?v=iqo7mNdAHKE!

Solen har fläckar igen!

2009-09-28T14:09:00.001+02:00

Astrofotografen P-M Hedén har nu upptäckt att solens fläckar nu har kommit tillbaka, efter att ha varit frånvarande ett tag.
Detta kommenterar han på sin blogg Klar himmel.

Gå in på sidan och klicka på solen för förstoring.

Fuglesangs presskonferens LIVE just nu! - UPPDATERAD

2009-09-26T15:19:00.006+02:00

Se Fuglesangs presskonferens LIVE från c:a kl 15 idag - dvs just nu! - på http://www.rymdkanalen.se/blogg !!!

Klockan 17 kan man sedan chatta med honom personligen på Rymdstyrelsen speciella hemsida, på just Rymdkanalen!

UPPDATERAT
2009-09-27
Just nu kan man se på Christers chatt, efter lördagens presskonferens, med tittarna i repris på just http://www.rymdkanalen.se/blogg

Christer Fuglesangs senaste tweet

2009-09-26T10:07:00.001+02:00

"Sista grejen efter flygningen: mätte rygglängden. Den var 2 cm längre i rymden. Fria att göra annat två veckor efter landning - rekordsnabbt"

The S.E.T.I. Song

2009-09-26T10:00:00.004+02:00

Tycker man om att leta efter utomjordiska signaler från yttre rymden så är denna musikvideo bara ett måste!

Alien Makes Contact!! (The S.E.T.I. Song featuring Billy Reid): http://www.youtube.com/watch?v=h9eX7URM_hU

"It's anly a matter of time until we find intelligent life saying: Hi!..."

Ny logga

2009-09-25T17:14:00.001+02:00

Nu har Spaceflash begåvats med en ny logotyp.
Vad tycks?

Fuglesangs Twittersida ny-uppdaterad

2009-09-25T01:11:00.004+02:00

"Världspremiär för STS-128 besättningsfilmen om en timme på Space Center Houston. Sverigepremiär på KTH på måndag."

"Förkylningen jag åkte på sista dagarna i rymden äntligen över. Kunde flyga mina sista timmar T-38 jag behöver för kvartalet i kväll."

Christer Fuglesang ger exklusiv intervju! UPPDATERAD.

2009-09-25T00:58:00.006+02:00

Den numera riksbekanta rymdbloggaren, rymdteknikstuderande och Sveriges största Christer Fuglesang-fan Assiye Süer kommer att få göra en mycket exklusiv intervju med Christer nu på lördag den 26/9.
Denna intervju kommer att ske på tu man hand efter den presskonferens som kommer att hållas i huvudstaden efter hans "återkomst" både till jorden och till Sverige.

Så här skriver hon bl a i sin blogg:

"jAG HAR VÄRLDENS BÄSTA NYHETER. PÅ LÖRDAG SKA JAG TILL STOCKHOLM OCH VARA MED I EN PRESSKONFERENS DÄR CHRISTER ÄR MED BLAND ANNAT. EFTER DET SKA JAG INTERVJUA HONOM!! INGEN ANNAN MEDIA SKA DÅ VARA DÄR NÄR JAG GÖR DET. FÖRSTÅR NI HUR GLAD JAG ÄR ELLER!?!?!
JAG SKULLE EGENTLIGEN TILL PRESSKONFERENSEN BARA, MEN NU FÅR JAG ÄVEN STÄLLA FRÅGOR TILL HONOM. KOMMER ÄVEN ATT BE OM AUTOGRAF (HAN FÅR SIGNERA MIN ALISSÉ T-SHIRT) OCH TA BILDER MED HONOM! TACK RYMDSTYRELSEN FÖR INBJUDAN!!!!"

UPPDATERAT

Assiye och Christer Fuglesang, innan intervjun.

På studiebesök i planetfabriken

2009-09-24T14:37:00.002+02:00

NASAs Spitzer Space Telescope har tagit en närmare titt på stjärnan LRLL 31 och noterat ett udda scenario kring den unga stjärnan. Någonting som troligen är ytterligare en stjärna, alternativt en planet, förefaller att röra om i den materiaskiva som kretsar kring stjärnan.

Materiaskivor som sådana består av gas och dammpartiklar; det är ur dessa planeter bildas, och även om detta är en lång process som tar miljontals år, erbjuder Spitzer en sällsynt möjlighet att skåda rakt in i vad som mycket väl kan vara födelsen av ett nytt planetsystem.

Under fem månader har rymdteleskopet observerat LRLL 31 och till forskarnas stora förvåning har man under denna tid kunna konstatera att ljuset har varierat på oväntade sätt och detta under en så kort tid som en vecka. Både intensiteten och det infraröda ljusets våglängd förändrades, vilket snart gav upphov till teorin att stjärnan tidvis skyms av en nära följeslagare som rör om i den kringliggande materian. Oavsett det är en annan stjärna eller en planet som håller på att bildas, måste kroppen befinna sig på tämligen nära avstånd från LRLL 31 för att kunna flytta på materian så fort – det kan röra sig om så lite som en tiondel av Jordens avstånd till Solen.

Än så länge vet man inte huruvida det har hunnit bildas några planeter kring LRLL 31, men
man planerar att följa upp det hela från jordbundna teleskop i syfte att finna reda på vad det är som orsakar störningar i gasskivan.

Illustration från NASA

Eureka! Vatten på månen!

2009-09-24T09:54:00.001+02:00

Nu har man hittat vatten på månen!
Det är inga små mängder utan mycket mer än man tidigare har kunnat förväntat sig! Vattnet är självklart inte flytande utan den är i fast form som frusen is.
http://www.youtube.com/watch?v=x1OyYCo5Moo

Så här bloggar Assi Astro om nyheten, på http://bit.ly/2s8tAo

Detta är ju perfekt, för när vi en dag har en månbas så kan astronauterna bara smälta lite månvatten, filtrera det och voila - dricksvatten! Undrar vem som får bli den första som dricker vattnet? En Amerikansk astronaut blir det säkert. Kommer nog att bli lika stort som månlandningen (nästan kanske), med ceremonier och allt kan man tänka mig, i true NASA-anda.
Grattis NASA!

I och med denna upptäckt kan man börja fundera vidare om det inte skulle kunna finnas vatten på Mars också...! :-)

Månbas Alfa Revisited

2009-09-24T09:45:00.002+02:00

Minns du den gamla science fiction-serien Månbas Alfa, från 70-talet? Har du tänkt dig hur det vore att bo på månen?
(Bilden th: Månbas Alfa - på tv. Science fiction-serie med bland andra Catherine Schell, Martin Landau och Nick Tate.)

Tanken är extra aktuell nu när man just funnit stora mängder vatten där - i form av is! http://www.youtube.com/watch?v=x1OyYCo5Moo
Mer om det här på SpaceFlash!

Denna interaktiva helhäftiga NASA-webbsajt tar dig till en framtida månbas och låter dig ta del av hur det skulle vara att bo och arbeta där!
http://www.nasa.gov/externalflash/LunarOutpost/index.html

När två stycken tre-hjuls robotfordon, med namnet Tri-ATHLETE, dockar med varandra och arbetar som en enhet blir de en sexhjulig "All-Terrain Hex-Limbed Extra-Terrestrial Explorer"! Detta fordon kan ta sig fram över extrem terräng genom att bla lyfta sina ben över större hinder, lyfta tunga objekt och transportera material från månlandare.
TriAthlete timelapse: http://www.youtube.com/watch?v=X3-NRmdFARc

Levande uppätna - Svarta hål angriper stjärnor inifrån

2009-09-23T12:28:00.005+02:00

De trotsar fysikens kända lagar och upphör aldrig att fascinera, och ju mer fakta som kommer till vår kännedom, desto mer tätnar mystiken kring svarta hål.

När en stjärna ändar sitt liv som en supernova, uppstår så kallade polära jetstrålar till följd av explosionen: Det vill säga koncentrerade gammastrålar som skjuts ut från stjärnans poler och ut i rymden i extremt höga hastigheter. Källorna av dessa gammastrålar (GRB, står för Gamma Ray Bursts och är de ljusstarkaste och mest elektromagnetiska fenomen som hittills påträffats i universum) står oftast att finna miljarder ljusår från Jorden och är extremt sällsynta. Under blott några millisekunder kan en stråle avge lika mycket energi som vår sol under hela dess livstid (ca. 10 miljarder år) och processen som sådan är ett av den moderna astronomins största mysterier.

En hitintills vedertagen teori går ut på att GRB utstrålas i ögonblicket en stjärna (supernova) slits sönder till ett svart hål, men nya teorier föreslår en något mer dramatisk förklaring, nämligen att plasmastrålarna kommer direkt från svarta hål när de invaderar en stjärna.

Detta baseras på nyliga observationer utförda av Swift-satelliten, vilka indikerar att generatorn för nämnda plasmastrålar kan vara verksamma i upp till 10,000 sekunder, vilket långt överskrider vad neutrinoteorin (vilken involverar plasma som hettas upp av neutriner i materiaskivan som bildas kring ett svart hål) kan tillåta.

Forskare vid universitetet i Leeds vill nu mena på att materia som faller in i ett svart hål kan generera extrema elektromagnetiska krafter som koncentrerar och driver plasmastrålarna samman med långvariga gammastrålar. För att detta skall vara möjligt, måste materian rotera mycket snabbt, och ett sätt att förklara detta är, enligt Sergej Komissarov vid Leeds universitet, att anamma invasionsteorin. Om vi använder ett dubbelstjärnesystem som exempel, i vilket den ena stjärnan har kollapsat till ett svart hål som ger sig på sin levande följeslagare och konsumerar den inifrån, kan både den höga rotationshastigheten och förlängda gammastrålarna förklaras på ett naturligt sätt, menar Komissarov.

”Dock fordras ytterligare forskning, såväl teoretisk som praktisk, för att komma till definitiv klarhet i frågan.” säger Komissarov.

Illustration från ScienceDaily.com

GigaGalaxy Zoom mot Vintergatans centrum

2009-09-23T09:10:00.011+02:00

Giga Galaxy Zoom är ju det häftigaste som finns just nu!

De senaste bilderna från projektet visar området mellan Vattumannens och Skorpionens stjärnbilder mot vår galax centrum i extremt hög detalj, med inzoomningar.
Bara att gå dit och frossa.

Astronomy.Com har en artikel om de senaste bilderna.

Uppdaterat av Mr Space

Exempelbild: The Cat's Paw Nebula.
Cat's Paw finns även på APOD (2003 July 17).

Fuglesang kvittrar igen på @CFuglesang

2009-09-22T17:30:00.001+02:00

"Förbereder för prat på KTH måndag 28/9 kl 16. Öppet för alla intresserade. Ska visa den film vi just nu gör om vår flygning."

"Sista datatagningen i snurrstolen. Hurra! Hoppas vi lärt oss något om balansinnet när jag nu suttit av runt 10000 varv där."

Hubble Deep Field-animering

2009-09-22T16:54:00.004+02:00

Bilden: En gif-animering av Hubble Deep Field-animationen.

En flygning med hjälp av Hubble Space Telescope:s syn av tidiga stjärnor och galaxer i Hubble Deep Field.
Mer info finns på http://bit.ly/XmaF5

Avmontering pågår

2009-09-22T16:41:00.001+02:00

Avmontering av STS-128-rymdfärjan Discovery från NASA:s specialbyggda flygplan "Shuttle Carrier Aircraft", av märket Boeing 747, pågår för fullt.

STS-127 berättar idag!

2009-09-22T14:10:00.002+02:00

Besättningen på STS-127, från i somras, kommer att på NASA:s huvudkontor berätta om sin resa till ISS och arbetet där samt svara på frågor. Detta sker nu idag och kan beskådas live på bl a NASA TV.

Månen kallast i solsystemet

2009-09-21T15:44:00.004+02:00

Den 18:e juni i år, påbörjade NASAs Lunar Reconnaisance Orbiter (LRO) och dess följeslagare Lunar Crater Observation and Sensing Satellite (LCROSS) sin färd mot Månen i syftet att bland annat mäta dess temperaturskiftningar och kartlägga ytan.

I torsdags förra veckan rapporterades de första resultaten av LROs Diviner Lunar Radiometer Experiment, vilken utför de första globala undersökningarna av månytans temperatur. Mätningar visar på att det vid Månens sydpol finns kratrar som hyser temperaturer som nedstiger till mindre än -239 C, vilket är bland de lägsta temperaturer som uppmätts någonstans i vårt solsystem, inklusive Plutos yta.

Det kan förefalla högst underligt att Månen, som i jämförelse med de yttre planeterna ligger tämligen nära Solen, kan presentera sådana extrema temperaturer, men faktum är att det inte har med avståndet från Solen att göra, utan snarare att det finns områden på Månen som aldrig exponeras för solljus. Faktum är att det kan finnas områden på planeten Merkurius som är ännu kallare. Den enda värme dessa kroppar hyser är den från deras inre, vilket innebär att det endast rör sig om ”överbliven” värme från då de bildades, alternativt egna radioaktiva sönderfall. Ändock förblir nämnda områden kalla och förmögna att utstråla upp till -263 C utan att återfå någon värme från Solen.

Nyheterna angående de låga temperaturerna framföder idéer om möjligheten att fruset vatten kan förekomma i kratrarna och här kommer vi till ett av LCROSS uppdrag: LCROSS slår ned på Månen den 9:e oktober och kommer då att använda splittret det åstadkommer för analys om huruvida det innehåller spår av is. Ni kommer givetvis att kunna läsa om resultaten här på SpaceFlash!

Ganymede

2009-09-20T23:55:00.000+02:00

Apropå dvärgplaneten Haumea, så publiceras en detaljrik bild på Jupiters och hela solsystemets största måne Ganymede på APoD. idag!
Bilden på månen, som är större än Merkurius och Pluto, är sammansatt av en mosaik av bilder tagna av rymdsonden Galileo som cirkulerade runt Jupiter mellan1995 och 2003.

Mars bekänner färg?

2009-09-20T23:08:00.003+02:00

Hitintills har man förutsatt att Mars roströda färg beror på att berggrundens metaller (som till stor del består av järn) oxiderats som konsekvens av kontakt med de floder och stora hav vilka sannolikt existerade på planeten då solsystemet ännu var ungt. Emellertid tyder nya studier på att det fina damm som täcker Mars yta, och även förekommer i dess atmosfär, snarare kommer sig av erosion och förslitningar på planetskorpan.

Enligt Jonathan Merrison vid Århus Mars Simulation Laboratory i Danmark behöver förekomsten av rinnande vatten inte ens ha varit av signifikant betydelse, vilket i sig skapar ny debatt kring vattnets funktion i Mars historia.

Eftersom de flesta berg och klippor kring Mars ekvator består av basalt (en magmatisk bergart), torde planetens egentliga färg vara svart, menar Merrison, som tillsammans med kollegor utförde en simulation av sandförflyttningen på Mars genom att försegla kvartssand i kolvar vilka sedan ”tumlades” under flera månaders tid motsvarande några tiotal miljoner varv. Efter sju månader hade nära tio procent av sanden reducerats till damm och då magnetit (en oxid förekommande i Mars basalt) sedan tillsattes upptäckte man hur dammet successivt antog en rödare nyans ju mer kolvarna tumlades.

Samma effekt uppnåddes i torr koldioxid, det vill säga en atmosfär liknande Mars nuvarande, vilken kan ha en viss inverkan på den geologiskt nyliga förekomsten av det röda dammet.

Än så länge är det för tidigt för att fastställa någonting definitivt, men Jonathan Merrison menar på att genom att fortsätta simulera förhållanden på Mars, samt utveckla korrekta motsvarigheter, kommer vi tvivelsutan att vinna större kunskap om den röda planetens dammtäckta yta.

Första realististka rymdfartsspelet 25 år!

2009-09-20T22:49:00.011+02:00

Det klassiska rymdfartsspelet Elite från 1984 firar 25-års jubileum nu i dagarna.
Spelet har revampats två gånger, där den andra versionen Elite II: Frontier från 1993 är den som jag minns bäst.

Spelen, inklusive den allra första versionen som först skrevs till BBC Micro Computer och var framgångsrikt på alla de stora hemdatorerna under tidigt 80-tal har fortsatt att spelas tills idag och har portats över till moderna datorer och operativsystem.

I spelet tar man rollen av en pilot, med ett risigt gammalt skepp och 100 krediter. Sedan kan man göra vad man vill i ett enkelt ekonomiskt system som innefattar imperiell militär, smuggleri, gruvdrift, handel, transport och prisjägeri för att få pengar till bättre skepp och utrustning för att kunna nå längre bort i universum.

Sedan har man flera galaxer att utforska. Bortsett från att man kan hoppa mellan solsystem snabbare än ljuset genom hyperrymden uppför sig spelet på ett mycket trovärdigt sätt. Alla stjärnsystem man kan besöka (100 tusentals, på ett spel som rymdes på en gammal diskett!) genereras genom sinnrika algoritmer så att spelaren har en närmast outtömligt mängd möjligheter att resa.
Spelet går också i "realtid" fast med möjligheten att snabbspola över de tråkiga delarna, som att färdas i en vecka mellan två planeter i ett solsystem.

David Braben som med sällskap av en programmerare till skapade spelet berättar i en jubileumsintervju om hur spelmarknaden såg ut då och hur svårt det vara att marknadsföra ett spel som inte kunde spelas klart på bara tio minuter. Spelet är också ett av de första att använda sig av full 3D-grafik.

Dvärgplaneten Haumea

2009-09-20T22:18:00.009+02:00

Studier av dvärgplaneterna har kanske inte förväntats ge några sensationella nyheter, men lite av intresse noteras där ändå.

Haumea är det fjärde största objektet i Kuiperbältet efter Eris, Pluto och Makemake. Speciellt med dvärgplaneten är att den är avlång 1000 : 1600 : 2000 km på respektive diameter och att den roterar snabbare än något annat känt objekt av den storleken i vårt solsystem. Ett dygn är 3,6 timmar. Dess form och rotation är troligen beroende på en kraftfull kollision för över en miljard år sedan.

Data om form och rotation har kunnat utmätas från ljusförändringar under observation av Haumea. Dess densitet kan avgöras av samma faktorer och det säger oss att det är en stenbaserad himlakropp täckt i is.
Man har också kunnat observera en färgskiftning på ytan i både synligt och infrarött ljus som tyder på en lokalt varierad sammansätting av ytan. Denna fläck skiftar mot rött i synligt ljus och antas tyda på att det är en högre koncentration av organiska material eller mineraler där, alternativt klar is.

Bättre observationer av Haumea väntas då ESOs VLT (Very Large Telescope) börjar användas tidigt 2010.

Flygrutten - Uppdaterad

2009-09-20T01:33:00.007+02:00

Så snart solen går upp på söndagsmorgonen - och vädret tillåter det (vilket det ser ut att göra) - där borta på västkusten i USA, så flyger Discovery hem (på ryggen av Boeing-planet)tvärs över landet till NASA:s Kennedy Space Center i Florida.
Resan är beräknad att ta två dagar, med två stopp innan slutlandning med bränslepåfyllning i Amarillo, Texas och övernattning i Louisiana.

UPPDATERING
Så vid soluppgången lokal tid (15.20 sv. tid) idag söndag inleddes överflygningen med Discovery på ryggen av Boeingplanet.

Dag 1
Första anhalt: Rick Husband International Airport i Amarillo, Texas.
Nästa mellanlandning: Barksdale Air Force Base i Shreveport, Louisiana. Övernattning.
Ett stopp till innan Barksdale kan bli aktuell beroende på vädret.

Se inledningen på http://www.youtube.com/watch?v=sa5MQag-UcQ

Håll koll på flighten på http://flightaware.com/live/flight/NASA911 och på http://www.spaceflightnow.com/shuttle/sts128/status.html.

UPPDATERING 2
Discovery har nu kommit hem.

Venedig från ovan

2009-09-18T22:47:00.000+02:00

Venedig från ovan.
Foto: Ikonos-2, European Space Imaging (EUSI)
Läs mer på http://www.esa.int/esaEO/SEMYBXFWNZF_index_1.html

Jose Hernandez berättar

2009-09-18T22:34:00.001+02:00

@Astro_Jose twittar:

"The pressure builds on your chest as the G's increase. Gets harder to breath. http://bit.ly/3GO0YS"

Han fortsätter:

"Reaching space takes us only approximately 8 mins 30 seconds. http://bit.ly/cBw5O"

Fuglesang tipsar efter rymdresan

2009-09-18T22:27:00.003+02:00

Christer Fuglesang berättar om rymdresan via Skype, i hans senaste rapport. Till alla som vill jobba med rymden ger han här även sina bästa tips, till Rymdkanalens tittare!
http://bit.ly/VK9wV

@CFuglesang twittrar:

"Blev av med aktivitetsklockan jag haft på mig i en månad och loggat all sömn mm. Skönt att bli av med den."

Dagens NASA Image of the Day Gallery - Up and away

2009-09-18T22:12:00.002+02:00

Slutlig service och förberedelser av Discovery, på NASA's Dryden Flight Research Center, innan upplyftning på Boeing 747-planet för resan tillbaka till Kennedy Space Center i Florida.

Bilden: NASA/Tony Landis

Einsteins nemesis förklarad

2009-09-18T17:52:00.004+02:00

DI Herculis, en dubbelstjärna på ca. 2000 ljusårs avstånd från solen har länge gäckat forskare på grund av hur den föreföll att trotsa Einsteins relativitetsteori: När de två stjärnorna passerar förbi varandra precesserar de nämligen för långsamt för vad den vedertagna teorin tillåter.

Efter nya spektroskopiska observationer utförda av Simon Albrecht, postdoktoral forskare samt fysikprofessorn Joshua Winn vid MIT, har mysteriet emellertid lösts och förklaringen är långt mer odramatisk än vad man kunnat föreställa sig. Det visar sig att stjärnorna passerar varandra med en näst intill helt horisontell lutning relativ till deras individuella omloppsbanor. DI Herculis befinner sig på ett avstånd från varandra som motsvarar en femtedel av avståndet mellan Jorden och Solen och på grund av stjärnornas höga rotationshastighet påverkas den så kallade tidvatteninteraktionen mellan dem, vilket i sin tur leder till att precessionen affekteras och saktar ned dem.

Även om förklaringen till dubbelstjärnornas ovanliga beteende framstår som tämligen enkel, är DI Herculis fortfarande ett unikt fall, och man hoppas på att lösningen av dess gåta skall kunna bidraga till att kasta vidare ljus över hur dubbelstärnor formas och hur deras rotation och omloppsbanor förändras med tiden.

Illustration från ScienceDaily.com

UPPDATERAD. Första exoplaneten av jordisk typ upptäckt.

2009-09-18T13:38:00.004+02:00

Den femte kända jordlika planeten i universum har nu observerats i Enhörningens stjärnbild på 500 ljusårs avstånd.

Planeten kallas CoRoT-7b och har en densitet liknande den som Mars, Jorden, Venus och Merkurius har. Den är i omloppsbana kring en något mindre och svalare sol än vår som med sina 1500 miljoner år mycket yngre än Solen. Planeten har en omloppsbana på 2,5 miljoner kilometers radie och ett dygn på 20,4 timmar.
CoRoT-7b är den andra planeten som upptäckts runt denna stjärna, därav beteckningen "b".

Planeten är mindre än dubbelt så stor som Jorden vilket också gör den till den minsta kända exoplaneten hittills.

"Vi är spännande nära att hitta en sant jordlik planet" säger Malcolm Fridlund på ESA:s CoRoT-lag.

UPPDATERAT

Utförligare artikel av Robert Cumming finns på PopAst på http://bit.ly/Ki0Av

Rymdkonstnären Luis Calcala bild av lavaplaneten

Corot-7 b och dess fläckiga sol. Bild: ESO

Ett nytt föränderligt strålningsfält upptäckt kring Saturnus

2009-09-18T13:15:00.005+02:00

Observationer från Cassinisonden har lett till upptäckten av ett föränderligt strålningsfält kring månen Diones bana runt Saturnus.

Liknande fält, som Jordens Van Allenbälte har tidigare observerats runt Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Hittills har man däremot bara kunnat uppmäta variationer i bältena runt Jorden och Jupiter. Cassinis 5 år i omlopp kring Saturnus har nu lett till observationer av liknande variationer även där.

denna illustration från Universe Today

Innanför Diones bana finns också månen Tethys som tillsammans med ringsystemet agerat som en barriär mot strålningsfältet och som isolerar Saturnus inre magnetfält mot verkan av solstrålning och strålningsbältets effekter. Detta gör Saturnus unikt gentemot övriga planeter i solsystemet med kända strålningsfält.

Då solen nu går mot större aktivitet kommer man troligen att kunna observera fler och kraftfullare förändringar i Saturnus magnetfält den närmaste tiden.

Planck får fin bild av kosmisk bakgrundsstrålning

2009-09-18T12:57:00.003+02:00

Satelliten Planck, ett rymdbaserat observatiorium för att observera den kosmiska bakgrundsstrålningen, har haft goda framgångar och har hittills skannat ett band runt vår horisont med högre upplösning än vad tidigare varit möjligt att observera.

Observatoriet skannar himlavalvet med en rotation per minut och skannar ungefär 1 grad extra per dag tills den skannat hela himlen en gång på ungefär 6 månader.

Planck kommer sedan att skanna hela himlen en gång till och satellitens hela uppdrag pågår i 15 månader.
I originalartikeln finns en film som visar hur skanningen går till.

Sex månader sol i en plåtburk

2009-09-18T12:26:00.005+02:00

Man behöver inte ha dyr teknisk utrustning, eller vara en mästerfotograf för att ta spännande fotografier av astronomiska fenomen.

Steve Irvin på Brucehalvön i södra Ontario tog detta foto på solens passager över himlen med en hembyggd kamera av en kaffeburk. I sex månader motstod den enkla kameran väder och vind, från december 2008 till juni 2009 för att skapa bilden.

Testar Mail2Blogger

2009-09-18T00:28:00.001+02:00

Om nu detta kommer upp på SpaceFlash så fungerar den nya funktionen Mail2Blogger! =)
Testar även att bifoga bilden som Chandra tog på en pulsar, som visar sin hand, i våras.

There is a God! Or... =)

Mest högupplösta UV-bilden av Andromedagalaxen någonsin! UPPDATERAD.

2009-09-17T22:00:00.004+02:00

NASA:s Swift:s Ultraviolet/Optical Telescope (UVOT) har lyckats ta den mest högupplösta bilden av Andromedagalaxen i UV-ljus någonsin!

Bilden är en sammansatt mosaik av 330 exponeringar som tillsammans ger denna mycket detaljerade bild.

Andromedagalaxen, eller M31, är den största och närmaste spiralgalaxen i förhållande till vår egen galax Vintergatan med ett avstånd på 2,5 miljoner ljusår.

Klicka på bilden för högupplöst version.

Nedan: Andromeda i synligt ljus.

STS-129 lyfter 12/11 - UPPDATERAD.

2009-09-17T21:42:00.002+02:00

För rymdfärjan Atlantis 11-dagarsuppdrag med STS-129 är det inplanerat ett uppskjutningsdatum till 12 November. Tre, alernativt fyra, rymdpromenader är inplanerade.
Atlantis kommer att ta med sig Christer Fuglesangs STS-128-kollega och astronauten Nicole Stott efter att då ha tillbringat mer än två månader uppe i rymden ombord på ISS.

För senaste informationen om STS-129 och dess besättning besök: http://www.nasa.gov/shuttle
För senaste informationen om ISS besök: http://www.nasa.gov/station

Idag lyckades Nicole fånga upp japanska JAXAs obemannade fraktfarkost HTV-1, som vi skrivit om tidigare idag (http://bit.ly/aJfzk), med den Kanadensiske robotarman Candarm.

"We are so, so happy," sade Nicole Stott och utbringade en skål för HTV-1s ankomst, med resten av besättningen.

Här är LCROSS just nu.

2009-09-17T21:26:00.002+02:00

Den amerikanska rymdsonden Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) skjöts upp den 18 juni i år för att undersöka månen. Lunar CRater Observation and Sensing Satellite (LCROSS) fanns också med för att leta efter vatten när Atlas-raketens övre steg kraschar på månen.

Just nu idag befinner sig LCROSS på ett avstånd av 552.301 km från Jorden och 639.101 km från Månen.
Den har rest över 7.2 miljoner km på dess jorden runt-resa sedan uppskjutningen.

Fuglesang till Sverige om 9 dagar! UPPDATERAT!

2009-09-17T21:10:00.003+02:00

@CFuglesang

"Genomgångar med allt från instruktörer till chefer. Börjar förbereda för en kort resa till Sverige 26-29/9. 1000-tals foton att gå igenom."

Han kommer, enligt Rymdkanalen, att bl a träffa vinnarklassen på Käppala-skolan.
Läs mer om detta på http://lt.nu/nyheter/1.556264

Utdrag ur Lidingö Tidning:

"I direktsändning i Sveriges television lottade Christer Fuglesang och hans astronautkollega fram en lapp som det stod Käppala skola på. Klass 9 A är därmed lyckliga vinnare av tävlingen "En astronaut i skolan" och kan vänta sig celebert besök senare i höst.

- Jag ser fram emot att komma och hälsa på i Käppala skola någon gång under hösten, sa Christer Fuglesang i direktsänd satellit-tv från rymdstationen ISS."

Se även http://svtplay.se/v/1680796/abc/direkt_fran_rymden__fuglesang_drar_kappalaskolan

Snart lyfter Discovery igen!

2009-09-17T15:44:00.001+02:00

Förberedelserna på NASA:s Dryden Flight Research Center av Discovery pågår för fullt inför fredagens avgång.
Färjan kommer att flyga på ryggen av en Boeing 747 tillbaka till NASA:s Kennedy Space Center i Florida.

UPPDATERAT:
Flygstarten är uppskjuten, pga för kraftig blåst med storm i byarna, till åtminstone lördag vid lunchtid (sv. tid, 19/9).
I eftermiddag/kväll kommer tekniker att höra med meteorologerna om de kan köra på lördag eller om de måste avvakta ytterligare.

Buzz förärad en parad!

2009-09-17T15:08:00.001+02:00

Vilken självklar passagerare har spenderat 15 månader uppe i ISS och sedan följt med ned till jorden igen med Discovery?
Kapten Zoom (han med "Galaxer i mina braxer!")?
Nej Disney-figuren Buzz Lightyear!

För den bedriften föräras han en parad den 2 oktober, på Walt Disney World i Florida, med sina ISS-kompisar samt kollegan, legendaren, originalet och fd Apollo 11-besättningmedlemmen Buzz Aldrin.

Klicka på bilden för förstoring.

Fuglesang i Rapport

2009-09-17T11:52:00.000+02:00

Numera är Christer Fuglesang inbakad i Rapports vinjett! Det är bilden ifrån en av rymdpromenaderna 2006 som de använt sig av.

Tack @rymdkanalen, för iakttagelsen!

HTV-1 dockar med ISS idag.

2009-09-17T11:02:00.000+02:00

JAXAs (Japans motsvarighet till NASA) obemannade HTV-1 dockar i dag med ISS. HTV-1 (H-II Transfer Vehicle) är japans första rymdfraktfarkost.

Följ dockningen live på NASA-TV.

Återupplev Gagarins rymdfärd i realtid

2009-09-17T10:21:00.010+02:00

... om du vill och har tid. Du kan också spola dej fram och tillbaka.

Denna jubileumssida för Gagarins rymdfärd 1961 gjordes till det gamla webb-3d-formatet VRML som fortfarande fungerar väl.

Här kan du följa med från marken, i kapseln eller utanför kapseln från uppskjutningen den 12:e April 1961, 9:07 alla 108 minuterna till 10:55 då kapseln landade säkert utanför Saratov.

Mycket kringdata finns också på sidan utöver den interaktiva 3Dn, inkluderande bilder, biografier och ljudfiler.

Plugin krävs men den ska installeras automatiskt. Om automatiken inte fungerar så gör installationen från http://www.parallelgraphics.com/cortona.

Hela äventyret kan också laddas ner och köras på din dator lokalt (4MB).

/Jim Jettuman

Juno synlig igen!

2009-09-17T08:55:00.001+02:00

Denna månad kan man se asteroiden Juno, som cirkulerar runt solen i asteroidbältet.
Den är synlig mellan planeterna Mars och Jupiter: http://bit.ly/16oy7j
Ut och titta! Kraftigt teleskop kan dock behövas!;-)

"Stjärnfotografen" P-M Hedéns senaste

2009-09-17T08:49:00.000+02:00

Fotografen P-M Hedén har plåtat ett astronomiskt objekt igen på himlavalvet: Spiralgalaxen Andromedagalaxen, som ligger på ett avstånd till oss på 2,5–2,9 miljoner ljusår, är vår närmaste granngalax och synlig för blotta ögat.

Kika gärna in på http://bit.ly/GzDhd!

Dagens NASA Image of the Day Gallery - On the Tarmac

2009-09-17T00:13:00.002+02:00

På dagens bild på NASA har de en bild ifrån strax efter Discoverys landning på Edwards Air Force Base den 11 september, där skyddsutrustningsklädda män undersöker eventuella farliga gaser runt rymdfärjan innan manskapet får komma ut.
Klicka på bilden för en mycket större förstoring.

Vardags-Christer

2009-09-16T23:48:00.001+02:00

Christer Fugleang börjar så smått återhämta sig efter två veckor i tyngdlöst tillstånd.
Han har träffat familjen och ätit vanlig mat. (Undrar hur magen ställer om sig från frystorkat till "vanlig" hemlagad mat, efter så lång tid...?)
Han genomgår mängder av medicinska undersökningar och experiment, Samtidigt måste han ta reda på sina egna forskningsresultat som han utförde i rymden. Han är dessutom med i de andra astronauternas forskningsexperiment.också så han har fullt upp vår käre Christer Fugleang!

Här kan du läsa mer, på Rymdkanalens http://bit.ly/fpSMe

Shuttle Carrier Aircraft

2009-09-16T22:51:00.004+02:00

Om du vill veta mer om det flygplan som fraktar rymdfärjan Discovery på sin rygg, så kan du gå in på NASA:s sida http://www.nasa.gov/centers/dryden/news/FactSheets/FS-013-DFRC.html.
Lägg märke till den aerodynamiska svanskonen på rymdfärjan.

På fredag bär det av hemåt!

Ares I-X på 5 min 45 sek!

2009-09-16T17:12:00.001+02:00

Här byggs den nya testraketen till kommande Ares I-X-raketen, som ska ta de nya rymdfarkosterna ut i omloppsbana runt jorden och senare även till månen, på bara knappt 6 minuter!
Platsen är Kennedy Space Centers stora snickarverkstad Vehicle Assembly Building!

http://www.youtube.com/watch?v=AOee5gAHckI

Discovery flyger hem på fredag! UPPDATERAT!

2009-09-16T14:30:00.003+02:00

Förberedelserna inför Discoverys överflygning till Florida är i full gång och om inga tekniska- eller väderrelaterade problem dyker upp så kan överflygningen börja nu på fredag, lokal tid - alltså 18/9.

Överflygningen kommer att ta 1½ dag och ske i flera steg pga att Boeingplanet, som har färjan på sin rygg, måste mellanlanda oftare än under vanliga flygningar. Detta på grund av att man måste flyga lägre höjd än normalt eftersom att rymdfärjan, som har all elektronik och ström avslagen, inte tål de låga temperaturerna som är på de normala flyghöjderna utan värmen ombord.
Läs mer på http://bit.ly/2UkVFX

Bilden: Lyftanordningen som ska placera Discovery på Boeingplanet är redo. Foto: NASA.

Uppdaterat:
Tillbakaresan blir nog inte av förrän på Söndag.

Fuglesang a' la Jan Berglin

2009-09-16T11:46:00.002+02:00

Bara Fuglesang är glad! =)
Klicka på bilder för att förstora.