Ett internationellt arbetslag av astronomer, har genom gravitionella linsobservationer tagit ett betydelsefullt steg framåt i utrönandet av mysteriet med mörk energi, ett gäckande fenomen, vilket outgrundligen förefaller att driva på Universums fortsatta expansion.
Vanlig materia, såsom den som påträffas i stjärnor, planeter och stoftmoln, utgör blott en bråkdel av Universums totala massenergi. I jämförelse med den för oss osynliga mörka materian, är den näst intill försumbar. Existensen av mörk materia kan i dagsläget endast påvisas av dess dragningskraft, och i sin tur utklassas mängden mörk materia i Universum av den ännu mer diffusa så kallade mörka energin. Denna energi genomsyrar hela Universum och en teori är att trycket som den utövar, är vad som driver Universum till fortsatt expansion.
Av denna anledning är sonderingen av mörk energi en av de största utmaningarna i modern kosmologi; sedan upptäckten 1998, har uppdraget varit att kartlägga, definiera och förstå fenomenet bättre och detta projekt uppvisar ett helt nytt sätt att så göra.
Mörk energi karaktäriseras genom förhållandet mellan dess tryck och densitet, vilket är dess kända tillståndsekvation. Ovan nämnda astroteams mål var att försöka kvantifiera detta förhållande, som skall lära oss mer om den mörka materians proportioner och hur den har påverkat Universums utveckling.
Gravitationell linsobservation är ett fenomen som förutsades genom Einstein’s allmänna relativitetsteori, och då teamet med denna metod observerade galaxhopen Abell 1689, var det för att undersöka hur avstånden in kosmos (och således utformningen av rumtiden) förändras av mörk energi. Vid tillräckligt stort avstånd, har en galaxhop en så pass stor massa att dess gravitationskraft böjer ljuset från andra, mycket mer avlägsna, galaxer och således framställer distorterade bilder av de avlägsna objekten genom linsen.
Genom att observera dessa distorterade bilder, kan astronomerna rekonstruera vägen som ljuset från avlägsna galaxer tar under sin långa färd till Jorden, och det tillåter dem även att studera hur den mörka energin påverkar rymdens geometri mellan de avlägsna objekten och Abell 1689 och sedan mellan galaxhopen och oss. Man kan likna linsobservationerna vid att söka efter den mörka energin med förstoringsglas.
Den verkliga styrkan i dessa nya rön, ligger i att det tillhandahåller ett helt nytt sätt att extrahera information om den svårfångade mörka energin och ter sig lovande för framtida tillämpning, så måhända ligger upplösningen av mysteriet med den mörka energin närmare för oss än vad vi tror.
Källa: http://www.sciencedaily.com
Vanlig materia, såsom den som påträffas i stjärnor, planeter och stoftmoln, utgör blott en bråkdel av Universums totala massenergi. I jämförelse med den för oss osynliga mörka materian, är den näst intill försumbar. Existensen av mörk materia kan i dagsläget endast påvisas av dess dragningskraft, och i sin tur utklassas mängden mörk materia i Universum av den ännu mer diffusa så kallade mörka energin. Denna energi genomsyrar hela Universum och en teori är att trycket som den utövar, är vad som driver Universum till fortsatt expansion.
Av denna anledning är sonderingen av mörk energi en av de största utmaningarna i modern kosmologi; sedan upptäckten 1998, har uppdraget varit att kartlägga, definiera och förstå fenomenet bättre och detta projekt uppvisar ett helt nytt sätt att så göra.
Mörk energi karaktäriseras genom förhållandet mellan dess tryck och densitet, vilket är dess kända tillståndsekvation. Ovan nämnda astroteams mål var att försöka kvantifiera detta förhållande, som skall lära oss mer om den mörka materians proportioner och hur den har påverkat Universums utveckling.
Gravitationell linsobservation är ett fenomen som förutsades genom Einstein’s allmänna relativitetsteori, och då teamet med denna metod observerade galaxhopen Abell 1689, var det för att undersöka hur avstånden in kosmos (och således utformningen av rumtiden) förändras av mörk energi. Vid tillräckligt stort avstånd, har en galaxhop en så pass stor massa att dess gravitationskraft böjer ljuset från andra, mycket mer avlägsna, galaxer och således framställer distorterade bilder av de avlägsna objekten genom linsen.
Genom att observera dessa distorterade bilder, kan astronomerna rekonstruera vägen som ljuset från avlägsna galaxer tar under sin långa färd till Jorden, och det tillåter dem även att studera hur den mörka energin påverkar rymdens geometri mellan de avlägsna objekten och Abell 1689 och sedan mellan galaxhopen och oss. Man kan likna linsobservationerna vid att söka efter den mörka energin med förstoringsglas.
Den verkliga styrkan i dessa nya rön, ligger i att det tillhandahåller ett helt nytt sätt att extrahera information om den svårfångade mörka energin och ter sig lovande för framtida tillämpning, så måhända ligger upplösningen av mysteriet med den mörka energin närmare för oss än vad vi tror.
Källa: http://www.sciencedaily.com
