Phobos och Deimos fångade på film samtidigt!

Planeten Mars har två månar, Phobos och Deimos, och för ett tag sedan - närmare bestämt den 5 november - fångades de båda samtidigt på film för första gången!

Det var ESA:s (European Space Agency) Mars Express, som stod för bedriften och kameran ombord tog 130 bilder, under 1½ minut, som sedan sattes ihop till en film.

Upplösningen är 110 m/pixel för Phobos (närmast i bild) och 240 m/pixel för Deimos (längst bort i bild).

Bilderna togs med "Super Resolution Channel" (SRC) på "the High Resolution Stereo Camera" (HRSC), som de kallas.

Frånsett wow-faktorn så kommer dessa unika bilder att hjälpa till i beräkningarna av de båda månarnas omloppsbanor.

Filmen kan ses bl a på YouTube, på länken http://www.youtube.com/watch?v=q11goXUmufw

Spännande vinterhimmel, januari-mars 2010!

Detta är en sammanfattad text från bl a Telescopium 4/09 plus egna kommentater.
Bild: Planetet Mars i 3D. Källa: Google Earth 5.0/cnet news

PLANETERNA
Av planeterna är det bara Mars och Saturnus som är observerbara under hela perioden. Båda kan ses med blotta ögat. 29 januari står den röda planeten dessutom i opposition, vilket gör den extra gynnsam för observationer! Denna opposition är dock inte lika gynnsam som den under 2003 - då den skenbara diametern var 25 bågsekunder. Nu uppnår den bara 14 bågsekunder, men det är full tillräckligt för att man ska kunna se detaljer i teleskop. Månen passerar strax söder om Mars den 3 januari, den 30 januari, den 26 februari och den 25 mars. Den 25 februari bildar månen, Mars och Pollux en triangel tillsammans. Den 6 januari står månen nära Saturnus, liksom 2-3 februari, samt 2 och 29 mars. Det är lättare att se Saturnus inre månar just nu, när planetens ringsystem fortfarande är förhållandevis liten, och kommer att vara så under hela perioden. Den 2 mars står månen en bit söder om ringplaneten. Planeten passeras även av månen den 29-30:e samma månad. Mars och Saturnus skenbara diameter är, kring den 15 februari, cirka 13,4 respektive 19,1 bågsekunder.

Jupiter är synlig i den nedre halvan av Sverige under bara januari månad. Detsamma gäller Uranus. Jupiter är synlig för blotta ögat medan Uranus kräver fältkikare eller litet teleskop. Den 1-18 januari, liksom den 15 februari står månen nära den större av de båda gasplaneterna. Jupiter och Uranus skenbara diameter är, kring den 15 februari, cirka 33,1 respektive 3,4 bågsekunder.

Venus börjar bli synlig i slutet av denna period och kommer då tillbaka som aftonstjärna. Merkurius gör även detsamma. Den 31 mars står dessa två planeter endast 3,5 grader ifrån varandra sett från jorden. Den 16 och 17 mars står den smala månskäran strax norr om Venus. Aftonstjärnan ligger även i närheten av Jupiter fyra dagar i mitten av februari - då även månen passerar nära - men det kommer inte att synas då planeterna ligger så nära solen att de hinner gå ned innan skymning. Venus och Merkurius skenbara diameter är, kring den 15 februari, cirka 9,9 respektive 5,3 bågsekunder.

Tellus - alltså vår egen planet - har precis den 21 december passerat midsommar, om man befinner sig på den södra halvan av jordklotet. Vi på den norra har annars fått längre dagar än nätter ifrån samma datum och går nu mot varmare och ljusare tider igen. :-) Jorden är solen som närmast (0,98 AE) den 3 januari (se nedan).

MÅNEN
Nymåne inträffar under denna period 15 januari kl 08:11, 14 februari kl 03:51, samt 15 mars kl 22:01.
Fullmåne inträffar 30 januari kl 07:18 - bara 2 timmar och 34 minuter innan undertecknads 40-åriga födelsedag infaller ;-) , 28 februari kl 17:38 och 30 mars kl 04:25.
Däremellan inträffar Första kvarteret 23 januari kl 11:53, 22 februari kl 01:42 och 23 mars kl 12:00.
Sista kvarteret inträffar 7 januari kl 11:39, 6 februari kl 00:48 och 7 mars kl 16:42.

SOLEN
Jorden kommer solen som närmast, i sin årliga bara runt vår stjärna, den 3 januari på ett avstånd av 0,98 AE, eller 147 miljoner kilometer. Den 20 mars inträffar Vårdagjämningen kl 18:32, då natt och dag är lika långa. Solen passerar då himmelsekvatorn från söder till norr.

Den 15 januari inträffar årtusendets(!) längsta ringformiga solförmörkelse på hela 11 minuter och 8 sekunder. Den är dock inte observerbar i Sverige, men kan ses som partiell i sydligare delar av Europa. Själva förmörkelsen kan ses i centrala Afrika, Indiska oceanen (där maximum nås), Indiens sydspets, norra Sri Lanka, Bengaliska bukten, Burma och Kina. Har du tur hinner du boka din vintersemester till någon av dessa länder, om du vill uppleva denna extremt långa (ringformiga) solförmörkelse!
Sverige får vänta tills 4 januari 2011 tills nästa förmörkelse.

ASTEROIDER, KOMETER OCH METEORER
Av asteroiderna är Vesta, Herculina och Pallas synliga fram t o m mars liksom kometerna C/2007 Q3 (Siding Spring), 81P/Wild 2 och C/2009 O2 (Catalina) - för dem som vill observera dessa.
Meteorerna Quadrantinerna (som tros vara spillrorna av asteroiden/inaktiva kometen 2003 EH1) strålar ut från Björnvaktaren den 1-5 januari, med ett maximum den 3 januari kl 20 - alltså på "bästa sändningstid"! :-) Man beräknar ett ZHR på upp till 120 meteorer/timme, dvs 2 stycken i minuten! En 87%-ig måne kan tyvärr störa en större del av natten...

Frivilliga till Mars sökes

…Eller åtminstone för en simulation av en resa till den Röda Planeten.

Man har på senare år seriöst börjat spekulera och forska kring vilka möjligheter människan har att resa till Mars, men än så länge finns det fortfarande många problem som måste lösas, inte minst angående den mänskliga faktorn.

När vi åker till Månen, skyddas vi från rymdens gammastrålning av Jordens magnetfält, men skulle vi färdas utanför denna, måste vi försäkra oss om att på artificiell väg kunna uppbåda ett motsvarande skydd. Ytterligare ett problem är nollgravitationen: Man vet ännu inte allt om hur den mänskliga kroppen affekteras av tyngdlöshet, men hitintills har många negativa och degenererande effekter kunnat påvisas hos astronauter som tillbringat en längre tid i tyngdlöshet, och då en tripp till Mars beräknas ta cirka 2 år enkel väg, är även detta givetvis någonting man måste tillskansa sig större kunskaper i.

Det är därför som ESA nu, tillsammans med det Ryska Institutet för Biomedicinska Problem (IPMP) planerar att skicka en sexmannabesättning på en 520 dagars lång simulerad resa till Mars. Simulationen skall följa mallen för en verklig marsresa och inkluderar en utforskningsfas av planetens yta. Födan under uppdraget kommer att vara identisk med den näring som utspisas på ISS. Uppdraget kommer att ta sin början sent i år i en särskild facilitet i Moskva och besättningen kommer under nästan två års tid att vara tvungna att överleva på egen hand samt förlita sig på de tusentals ingenjörer och forskare på Jorden, vars arbete har gjort resan möjlig.

De kommer att uppleva extrem isolering i ett begränsat utrymme, förlora Jorden ur sikte och all radiokommunikation med hemplaneten kommer att ske med en 40 minuter lång fördröjning mellan varje anrop.

Ett framtida uppdrag till Mars är förvisso en djärv vision, men förberedelserna är redan i full gång.

50 år av rymdfart

En gammal nyhet, men grafiskt och innehållsmässigt fortfarande otroligt fascinerande bild av människans rymdfart till och med 2008. Presenterad på National Geographic som Dagens Karta en tid tillbaka.

Originalartikel: National Geographic Map of the Day

Bilden högupplöst som JPG

Mars bekänner färg?

Hitintills har man förutsatt att Mars roströda färg beror på att berggrundens metaller (som till stor del består av järn) oxiderats som konsekvens av kontakt med de floder och stora hav vilka sannolikt existerade på planeten då solsystemet ännu var ungt. Emellertid tyder nya studier på att det fina damm som täcker Mars yta, och även förekommer i dess atmosfär, snarare kommer sig av erosion och förslitningar på planetskorpan.

Enligt Jonathan Merrison vid Århus Mars Simulation Laboratory i Danmark behöver förekomsten av rinnande vatten inte ens ha varit av signifikant betydelse, vilket i sig skapar ny debatt kring vattnets funktion i Mars historia.

Eftersom de flesta berg och klippor kring Mars ekvator består av basalt (en magmatisk bergart), torde planetens egentliga färg vara svart, menar Merrison, som tillsammans med kollegor utförde en simulation av sandförflyttningen på Mars genom att försegla kvartssand i kolvar vilka sedan ”tumlades” under flera månaders tid motsvarande några tiotal miljoner varv. Efter sju månader hade nära tio procent av sanden reducerats till damm och då magnetit (en oxid förekommande i Mars basalt) sedan tillsattes upptäckte man hur dammet successivt antog en rödare nyans ju mer kolvarna tumlades.

Samma effekt uppnåddes i torr koldioxid, det vill säga en atmosfär liknande Mars nuvarande, vilken kan ha en viss inverkan på den geologiskt nyliga förekomsten av det röda dammet.

Än så länge är det för tidigt för att fastställa någonting definitivt, men Jonathan Merrison menar på att genom att fortsätta simulera förhållanden på Mars, samt utveckla korrekta motsvarigheter, kommer vi tvivelsutan att vinna större kunskap om den röda planetens dammtäckta yta.

Juno synlig igen!

Denna månad kan man se asteroiden Juno, som cirkulerar runt solen i asteroidbältet.
Den är synlig mellan planeterna Mars och Jupiter: http://bit.ly/16oy7j
Ut och titta! Kraftigt teleskop kan dock behövas!;-)