Ryska kosmonauter på ISS längtar efter en varm dusch.

En grupp ryska kosmonauter på rymdstationen ISS beklagar sig över avsaknaden av möjligheterna till en varm dusch ombord deras sektion av rymdstationen.

Den amerikanska delen har en duschhytt som levererades av Endeavour 2008.

"Det finns våtservetter och handdukar ombord istället för en dusch, men det är inte så lätt att klara sig utan dusch i ett halvår. Dessutom visade det sig att våtservetterna inte bara är fuktiga, utan även kalla. Även om vi värmer upp dem först, svalnar de av mycket snabbt" säger kosmonauten Oleg Kotov som nyligen återvände till Jorden.

Kotovs kollega Alexej Lazutkin påpekar att de inte hade dylika problem på Mir. Till skillnad från den ryska ISS-sektionen var Mir minsann utrustad med duschhytt!

Rekordmånga planeter i nytt solsystem

HD 10180
Bild: Wikimedia Commons

127 ljusår bort ligger HD 10180, en stjärna som är ganska lik vår egen sol. ESO har studerat den här stjärnan och dess solsystem ganska utförligt under en längre period, och har hittat minst fem planeter i omloppsbana. Detta gör solsystemet HD 10180 till det planet-tätaste vi känner till utanför vårt eget solsystem!

De fem planeterna man hittills känner till och har bekräftat, är alla av ”medelstorlek”, med massor ungefär som Uranus och Neptunus. De ligger dessutom relativt tätpackat nära stjärnan, och alla fem håller sig inom ett område som i vårt solsystem skulle motsvaras av Mars omloppsbana.

Det senaste som nu kommit fram hos ESO är att ytterligare minst två planeter kan ingå i solsystemet! En större planet, med en massa ungefär som Saturnus, och en ytterst liten stenplanet, med en massa som bara verkar vara 1,4 gånger Jordens!

Om dessa två ytterligare planeter skulle bekräftas skulle HD 10180 vara ett solsystem med sju planeter, alltså nästan lika många som vårt eget solsystems åtta. Något som gör det ännu mer spännande är att planetbanorna verkar vara i det närmaste cirkulära, något som visat sig relativt ovanligt bland exoplaneter.

Den lilla stenplaneten tycks dock ligga i en bana väldigt nära sin stjärna. Med ett avstånd till stjärnan på bara en femtiondels astronomisk enhet (2% av avståndet mellan jorden och solen), utgör den en ytterst olämplig kandidat för någon som helst livsform. Man kan jämföra med Merkurius, som ligger hela 0,39 astronomiska enheter ut från Solen när den ligger som närmast.

Att ett planetsystem med ett så pass stort antal planeter med cirkulära banor hittats runt en solliknande stjärna ger stort hopp åt att hitta ännu intressantare planeter i framtiden, runt andra solliknande stjärnor.

Läs pressmeddelandet från ESO, den 24 augusti, här: http://www.eso.org/public/news/eso1035/

Du kan också lyssna på denna nyhet! Det gör du på Slottsskogsobservatoriets POD-sändning.

Träff under stjärnorna 2010

För tjugoåttonde året och tjugonionde gången i rad, samlas amatörastronomer från hela landet i Lugnås utanför Mariestad för att ägna en hel helg åt såväl observationer, utbyte av kunskaper och erfarenheter, som socialt umgänge.

Redan under fredagseftermiddagen har man börjat rigga teleskopen inför nattens stjärnskådande. Än så länge ter sig himlen tvivelaktigt ambivalent, med spridda cumulusstackar under bedrägliga cirrusmoln, men enligt statistiken från tidigare år, brukar minst en av två nätter erbjuda klara skyar, så än så länge finns det hopp.

Många deltagare har redan anlänt, men fler kommer att ansluta sig under lördagen då även ett föreläsningsprogram startar och således kan fredagen ses som uppvärmningen inför den fullspäckade morgondagen: Bland annat tjuvstartar man redan tidigt på kvällen med Bifrost-observatoriets 16 tums Meade-teleskop, som visar bland annat att man i vissa avseenden faktiskt kan se genom moln (dock endast genom ovan nämnda cirrusmoln, måste tilläggas för att undvika förvecklingar då ni besöker ert lokala observatorium för första gången).

När mörkret så småningom faller på, framträder likväl en imponerande stjärnhimmel och man väntar spänt på att bland annat Jupiter (vilken dominerar den sena stjärnhimlen så här års) skall stiga över trädtopparna, men även om gasjätten är väl värd att väntas på, är den långt ifrån det enda spännande himlen har att erbjuda, så besvikelsen sprider sig snabbt då ett dis lägrar sig över området och omöjliggör observationer av mer ljussvaga objekt. Man hoppas på bättre sikt under kommande natt.

På lördag förmiddag är kommersen redan i full gång. Här kan man köpa allt från böcker och kuriosa till kikare och teleskoptillbehör och tältet blir därmed även något av en samlingsplats för samtal och diskussioner. För den som känner sig hugad finns även en tipspromenad att ge sig i kast med.

Klockan 13:30 inleds det första av en rad föredrag som kommer att prägla resterande delen av eftermiddagen. Det handlar om planetaria och antika modeller och samlarföremål och därefter följer olika föredrag om bland annat teleskopbyggen och astrofotografering; Lars Hermansson från Sandvretens Observatorium i Uppsala avger en intressant redogörelse för hur ett lådobservatorium byggdes, och hela föreläsningssessionen avslutas med Anders Wettergrens föredrag om stjärnbilden Lyran och det säregna med dess ljusstarkaste stjärna Vega.

För den som trots pauserna inte orkar sitta still under drygt fyra timmar, finns även möjligheter till dagtidsobservationer: Solen, givetvis, men även Venus och stjärnan Arcturus, vilka är närliggande, respektive ljusstarka nog att beskådas genom teleskopen trots det starka solljuset.

Emedan det ännu är tidigt på kvällen, dukas det upp till en utsökt supé under vilken lagom många anföranden hålls och vinnarna av tipspromenaden utropas och härefter släpps gästerna ånyo ut under en bar himmel som denna natt kommer att vara helt klar och således låta objekten framträda med mycket god tydlighet: Andromedagalaxen; Ringnebulosan; dubbelhopen i Perseus, Hantelnebulosan, stjärnhopen M13 (i Hercules) och mycket mer. Ingen kan vara besviken på vare sig natten eller dagen, och Mariestads Astronomiska Klubb kan vara stolta såväl som nöjda med sitt arrangemang.