2009-12-29

Andra jordliknande exoplaneten upptäckt!

För cirka två veckor sedan tillkännagavs upptäckten av ytterligare en så kallad superjord. Vi på SpaceFlash har tidigare behandlat ämnet i artikeln om CoRoT-7b, och i likhet med CoRoT-7b upptäcktes även denna nya, kallad GJ1214-b, med den så kallade passagemetoden.*

GJ1214-b befinner sig relativt nära jorden, på bara 40 ljusårs avstånd, i konstellationen Ormbäraren där den kretsar kring den röda dvärgen GJ1214. Denna stjärna av M-typ är endast en femtedel av Solens storlek, 3/1000 av dess luminositet och har en yttemperatur på ca. 2700 Cº.

Exoplaneten har en radie på 2.7 gånger jordradien; den ligger endast dryga 2.1 miljoner kilometer från sin stjärna och avverkar ett varv kring denna på endast 38 jorddygn (jämför med Merkurius som har ett medelavstånd på ca. 60 miljoner kilometer från Solen). GJ1214-b är en av de två minsta hitintills upptäckta transita världarna och är mycket mindre, svalare och mer jordlik än någon annan känd exoplanet. Likväl är allting relativt, och med ”sval” avses i det här fallet en yttemperatur på uppskattningsvis 200 Cº vilket egentligen är för varmt för att den ca. 200 meter tjocka atmosfären som omsluter planeten skall kunna existera under en längre tid. Vad vi kan studera, är således en nybildad atmosfär som är mycket tjockare än jordens.

”Det gör att det höga trycket och bristen på ljus skulle utesluta liv som vi känner det. Men förhållandena är ändå väldigt intressanta eftersom de skulle kunna möjliggöra komplexa kemiska reaktioner” säger David Charbonneau, astronomiprofessor vid Harvard University (samt en av två författare av den forskningsartikel som rapporterar upptäckten av GJ 1214b) och menar att eftersom den här planeten ligger så nära Jorden borde Hubble snart kunna fastställa vad atmosfären består av.

Man tror att GJ1214-b:s komposition består av ungefär ¼ sten och ¾ vattenis och annan is, och då kommer man snabbt in på en av de kemiska reaktioner som Charbonneau kan referera till: Att vatten skulle kunna förekomma i fast form vid 200 Cº är givetvis helt otänkbart, men Zachory Berta, medförfattare till ovan nämnda forskningsartikel, menar att det kan röra sig om Is VII (sju), en kristallin form av vatten som kan förekomma även vid höga temperaturer under rätt tryckförhållanden (10 GPa, eller över 20 000 gånger trycket vid havsytan här på Jorden).

Malcolm Fridlund, astronom vid Europeiska rymdorganet ESA, som var med i teamet som upptäckte CoRoT-7b kommenterar upptäckten genom att konstatera att vi nu har sex terresta planeter:

”Merkurius, Venus, jorden, Mars, Corot-7b och GJ 1214 b”

*Passagemetoden utnyttjar att det uppstår ett avbrott i ljuset från en stjärna varje gång en planet passerar mellan denna och Jorden. Det är mycket lättare att upptäcka små planeter av Jordens storlek med passagemetoden eftersom den blir allt känsligare ju mindre planeten är.

Källor:
ESO 50/09
Science Daily

2009-12-27

Phobos och Deimos fångade på film samtidigt!

Planeten Mars har två månar, Phobos och Deimos, och för ett tag sedan - närmare bestämt den 5 november - fångades de båda samtidigt på film för första gången!

Det var ESA:s (European Space Agency) Mars Express, som stod för bedriften och kameran ombord tog 130 bilder, under 1½ minut, som sedan sattes ihop till en film.

Upplösningen är 110 m/pixel för Phobos (närmast i bild) och 240 m/pixel för Deimos (längst bort i bild).

Bilderna togs med "Super Resolution Channel" (SRC) på "the High Resolution Stereo Camera" (HRSC), som de kallas.

Frånsett wow-faktorn så kommer dessa unika bilder att hjälpa till i beräkningarna av de båda månarnas omloppsbanor.

Filmen kan ses bl a på YouTube, på länken http://www.youtube.com/watch?v=q11goXUmufw

Spännande vinterhimmel, januari-mars 2010!

Detta är en sammanfattad text från bl a Telescopium 4/09 plus egna kommentater.
Bild: Planetet Mars i 3D. Källa: Google Earth 5.0/cnet news

PLANETERNA
Av planeterna är det bara Mars och Saturnus som är observerbara under hela perioden. Båda kan ses med blotta ögat. 29 januari står den röda planeten dessutom i opposition, vilket gör den extra gynnsam för observationer! Denna opposition är dock inte lika gynnsam som den under 2003 - då den skenbara diametern var 25 bågsekunder. Nu uppnår den bara 14 bågsekunder, men det är full tillräckligt för att man ska kunna se detaljer i teleskop. Månen passerar strax söder om Mars den 3 januari, den 30 januari, den 26 februari och den 25 mars. Den 25 februari bildar månen, Mars och Pollux en triangel tillsammans. Den 6 januari står månen nära Saturnus, liksom 2-3 februari, samt 2 och 29 mars. Det är lättare att se Saturnus inre månar just nu, när planetens ringsystem fortfarande är förhållandevis liten, och kommer att vara så under hela perioden. Den 2 mars står månen en bit söder om ringplaneten. Planeten passeras även av månen den 29-30:e samma månad. Mars och Saturnus skenbara diameter är, kring den 15 februari, cirka 13,4 respektive 19,1 bågsekunder.

Jupiter är synlig i den nedre halvan av Sverige under bara januari månad. Detsamma gäller Uranus. Jupiter är synlig för blotta ögat medan Uranus kräver fältkikare eller litet teleskop. Den 1-18 januari, liksom den 15 februari står månen nära den större av de båda gasplaneterna. Jupiter och Uranus skenbara diameter är, kring den 15 februari, cirka 33,1 respektive 3,4 bågsekunder.

Venus börjar bli synlig i slutet av denna period och kommer då tillbaka som aftonstjärna. Merkurius gör även detsamma. Den 31 mars står dessa två planeter endast 3,5 grader ifrån varandra sett från jorden. Den 16 och 17 mars står den smala månskäran strax norr om Venus. Aftonstjärnan ligger även i närheten av Jupiter fyra dagar i mitten av februari - då även månen passerar nära - men det kommer inte att synas då planeterna ligger så nära solen att de hinner gå ned innan skymning. Venus och Merkurius skenbara diameter är, kring den 15 februari, cirka 9,9 respektive 5,3 bågsekunder.

Tellus - alltså vår egen planet - har precis den 21 december passerat midsommar, om man befinner sig på den södra halvan av jordklotet. Vi på den norra har annars fått längre dagar än nätter ifrån samma datum och går nu mot varmare och ljusare tider igen. :-) Jorden är solen som närmast (0,98 AE) den 3 januari (se nedan).

MÅNEN
Nymåne inträffar under denna period 15 januari kl 08:11, 14 februari kl 03:51, samt 15 mars kl 22:01.
Fullmåne inträffar 30 januari kl 07:18 - bara 2 timmar och 34 minuter innan undertecknads 40-åriga födelsedag infaller ;-) , 28 februari kl 17:38 och 30 mars kl 04:25.
Däremellan inträffar Första kvarteret 23 januari kl 11:53, 22 februari kl 01:42 och 23 mars kl 12:00.
Sista kvarteret inträffar 7 januari kl 11:39, 6 februari kl 00:48 och 7 mars kl 16:42.

SOLEN
Jorden kommer solen som närmast, i sin årliga bara runt vår stjärna, den 3 januari på ett avstånd av 0,98 AE, eller 147 miljoner kilometer. Den 20 mars inträffar Vårdagjämningen kl 18:32, då natt och dag är lika långa. Solen passerar då himmelsekvatorn från söder till norr.

Den 15 januari inträffar årtusendets(!) längsta ringformiga solförmörkelse på hela 11 minuter och 8 sekunder. Den är dock inte observerbar i Sverige, men kan ses som partiell i sydligare delar av Europa. Själva förmörkelsen kan ses i centrala Afrika, Indiska oceanen (där maximum nås), Indiens sydspets, norra Sri Lanka, Bengaliska bukten, Burma och Kina. Har du tur hinner du boka din vintersemester till någon av dessa länder, om du vill uppleva denna extremt långa (ringformiga) solförmörkelse!
Sverige får vänta tills 4 januari 2011 tills nästa förmörkelse.

ASTEROIDER, KOMETER OCH METEORER
Av asteroiderna är Vesta, Herculina och Pallas synliga fram t o m mars liksom kometerna C/2007 Q3 (Siding Spring), 81P/Wild 2 och C/2009 O2 (Catalina) - för dem som vill observera dessa.
Meteorerna Quadrantinerna (som tros vara spillrorna av asteroiden/inaktiva kometen 2003 EH1) strålar ut från Björnvaktaren den 1-5 januari, med ett maximum den 3 januari kl 20 - alltså på "bästa sändningstid"! :-) Man beräknar ett ZHR på upp till 120 meteorer/timme, dvs 2 stycken i minuten! En 87%-ig måne kan tyvärr störa en större del av natten...