För cirka två veckor sedan tillkännagavs upptäckten av ytterligare en så kallad superjord. Vi på SpaceFlash har tidigare behandlat ämnet i artikeln om CoRoT-7b, och i likhet med CoRoT-7b upptäcktes även denna nya, kallad GJ1214-b, med den så kallade passagemetoden.*GJ1214-b befinner sig relativt nära jorden, på bara 40 ljusårs avstånd, i konstellationen Ormbäraren där den kretsar kring den röda dvärgen GJ1214. Denna stjärna av M-typ är endast en femtedel av Solens storlek, 3/1000 av dess luminositet och har en yttemperatur på ca. 2700 Cº.
Exoplaneten har en radie på 2.7 gånger jordradien; den ligger endast dryga 2.1 miljoner kilometer från sin stjärna och avverkar ett varv kring denna på endast 38 jorddygn (jämför med Merkurius som har ett medelavstånd på ca. 60 miljoner kilometer från Solen). GJ1214-b är en av de två minsta hitintills upptäckta transita världarna och är mycket mindre, svalare och mer jordlik än någon annan känd exoplanet. Likväl är allting relativt, och med ”sval” avses i det här fallet en yttemperatur på uppskattningsvis 200 Cº vilket egentligen är för varmt för att den ca.
”Det gör att det höga trycket och bristen på ljus skulle utesluta liv som vi känner det. Men förhållandena är ändå väldigt intressanta eftersom de skulle kunna möjliggöra komplexa kemiska reaktioner” säger David Charbonneau, astronomiprofessor vid Harvard University (samt en av två författare av den forskningsartikel som rapporterar upptäckten av GJ 1214b) och menar att eftersom den här planeten ligger så nära Jorden borde Hubble snart kunna fastställa vad atmosfären består av.
Man tror att GJ1214-b:s komposition består av ungefär ¼ sten och ¾ vattenis och annan is, och då kommer man snabbt in på en av de kemiska reaktioner som Charbonneau kan referera till: Att vatten skulle kunna förekomma i fast form vid 200 Cº är givetvis helt otänkbart, men Zachory Berta, medförfattare till ovan nämnda forskningsartikel, menar att det kan röra sig om Is VII (sju), en kristallin form av vatten som kan förekomma även vid höga temperaturer under rätt tryckförhållanden (10 GPa, eller över 20 000 gånger trycket vid havsytan här på Jorden).
Malcolm Fridlund, astronom vid Europeiska rymdorganet ESA, som var med i teamet som upptäckte CoRoT-7b kommenterar upptäckten genom att konstatera att vi nu har sex terresta planeter:
”Merkurius, Venus, jorden, Mars, Corot-7b och GJ 1214 b”
*Passagemetoden utnyttjar att det uppstår ett avbrott i ljuset från en stjärna varje gång en planet passerar mellan denna och Jorden. Det är mycket lättare att upptäcka små planeter av Jordens storlek med passagemetoden eftersom den blir allt känsligare ju mindre planeten är.
Källor:
ESO 50/09
Science Daily
