För tjugoåttonde året och tjugonionde gången i rad, samlas amatörastronomer från hela landet i Lugnås utanför Mariestad för att ägna en hel helg åt såväl observationer, utbyte av kunskaper och erfarenheter, som socialt umgänge.Redan under fredagseftermiddagen har man börjat rigga teleskopen inför nattens stjärnskådande. Än så länge ter sig himlen tvivelaktigt ambivalent, med spridda cumulusstackar under bedrägliga cirrusmoln, men enligt statistiken från tidigare år, brukar minst en av två nätter erbjuda klara skyar, så än så länge finns det hopp.
Många deltagare har redan anlänt, men fler kommer att ansluta sig under lördagen då även ett föreläsningsprogram startar och således kan fredagen ses som uppvärmningen inför den fullspäckade morgondagen: Bland annat tjuvstartar man redan tidig
t på kvällen med Bifrost-observatoriets 16 tums Meade-teleskop, som visar bland annat att man i vissa avseenden faktiskt kan se genom moln (dock endast genom ovan nämnda cirrusmoln, måste tilläggas för att undvika förvecklingar då ni besöker ert lokala observatorium för första gången).När mörkret så småningom faller på, framträder likväl en imponerande stjärnhimmel och man väntar spänt på att bland annat Jupiter (vilken dominerar den sena stjärnhimlen så här års) skall stiga över trädtopparna, men även om gasjätten är väl värd att väntas på, är den långt ifrån det enda spännande himlen har att erbjuda, så besvikelsen sprider sig snabbt då ett dis lägrar sig över området och omöjliggör observationer av mer ljussvaga objekt. Man hoppas på bättre sikt under kommande natt.
På lördag förmiddag är kommersen redan i full gång. Här kan man köpa allt från böcker och kuriosa till kikare och teleskoptillbehör och tältet blir därmed även något av en samlingsplats för samtal och diskussioner. För den som känner sig hugad finns även en tipspromenad att ge sig i kast med.Klockan 13:30 inleds det första av en rad föredrag som kommer att prägla resterande delen av eftermiddagen. Det handlar om planetaria och antika modeller och samlarföremål och därefter följer olika föredrag om bland annat teleskopbyggen och astrofotografering; Lars Hermansson från Sandvretens Observatorium i Uppsala avger en intressant redogörelse för hur ett lådobservatorium byggdes, och hela föreläsningssessionen avslutas med Anders Wettergrens föredrag om stjärnbilden Lyran och det säregna med dess ljusstarkaste stjärna Vega.
För den som trots pauserna inte orkar sitta still under drygt fyra timmar, finns även möjligheter till dagtidsobservationer: Solen, givetvis, men även Venus och stjärnan Arcturus, vilka är närliggande, respektive ljusstarka nog att beskådas genom teleskopen trots det starka solljuset.
Emedan det ännu är tidigt på kvällen, dukas det upp till en utsökt supé under vilken lagom många anföranden hålls och vinnarna av tipspromenaden utropas och härefter släpps gästerna ånyo ut under en bar himmel som denna natt kommer att vara helt klar och således låta objekten framträda med mycket god tydlighet: Andromedagalaxen; Ringnebulosan; dubbelhopen i Perseus, Hantelnebulosan, stjärnhopen M13 (i Hercules) och mycket mer. Ingen kan vara besviken på vare sig natten eller dagen, och Mariestads Astronomiska Klubb kan vara stolta såväl som nöjda med sitt arrangemang.
