Levande uppätna - Svarta hål angriper stjärnor inifrån

De trotsar fysikens kända lagar och upphör aldrig att fascinera, och ju mer fakta som kommer till vår kännedom, desto mer tätnar mystiken kring svarta hål.

När en stjärna ändar sitt liv som en supernova, uppstår så kallade polära jetstrålar till följd av explosionen: Det vill säga koncentrerade gammastrålar som skjuts ut från stjärnans poler och ut i rymden i extremt höga hastigheter. Källorna av dessa gammastrålar (GRB, står för Gamma Ray Bursts och är de ljusstarkaste och mest elektromagnetiska fenomen som hittills påträffats i universum) står oftast att finna miljarder ljusår från Jorden och är extremt sällsynta. Under blott några millisekunder kan en stråle avge lika mycket energi som vår sol under hela dess livstid (ca. 10 miljarder år) och processen som sådan är ett av den moderna astronomins största mysterier.

En hitintills vedertagen teori går ut på att GRB utstrålas i ögonblicket en stjärna (supernova) slits sönder till ett svart hål, men nya teorier föreslår en något mer dramatisk förklaring, nämligen att plasmastrålarna kommer direkt från svarta hål när de invaderar en stjärna.

Detta baseras på nyliga observationer utförda av Swift-satelliten, vilka indikerar att generatorn för nämnda plasmastrålar kan vara verksamma i upp till 10,000 sekunder, vilket långt överskrider vad neutrinoteorin (vilken involverar plasma som hettas upp av neutriner i materiaskivan som bildas kring ett svart hål) kan tillåta.

Forskare vid universitetet i Leeds vill nu mena på att materia som faller in i ett svart hål kan generera extrema elektromagnetiska krafter som koncentrerar och driver plasmastrålarna samman med långvariga gammastrålar. För att detta skall vara möjligt, måste materian rotera mycket snabbt, och ett sätt att förklara detta är, enligt Sergej Komissarov vid Leeds universitet, att anamma invasionsteorin. Om vi använder ett dubbelstjärnesystem som exempel, i vilket den ena stjärnan har kollapsat till ett svart hål som ger sig på sin levande följeslagare och konsumerar den inifrån, kan både den höga rotationshastigheten och förlängda gammastrålarna förklaras på ett naturligt sätt, menar Komissarov.

”Dock fordras ytterligare forskning, såväl teoretisk som praktisk, för att komma till definitiv klarhet i frågan.” säger Komissarov.

Illustration från ScienceDaily.com