Hur uppmärksam är du?
Skulle du märka om de lokala småglinen brände av en Thunderking i en soptunna på gården?
Skulle du reagera om de gjorde samma sak i din brevlåda, eller om en asteroid exploderade 20 kilometer ovanför ditt huvud?
Med största sannolikhet, om inte annat förhoppningsvis, är det sistnämnda någonting som åtminstone inte skulle undgå de allra flesta, och framför allt hade ett enormt brinnande stenblock på himlavalvet givit någon form av indikation på att vi plötsligt har fått besök. ...Eller?
Tydligen skall vi inte vara alltför säkra på den saken då en mindre asteroid, enligt forskare vid University of Western Ontario, exploderade med samma kraft som 50 000 ton dynamit ovanför Sydsulawesi, Indonesien i början av Oktober. Först nyligen har nyheten offentliggjorts och slår de flesta av oss med häpnad och förvåning.
Asteroiden ifråga var uppskattningsvis 5-10 meter i diameter, och det är inte helt ovanligt att kroppar av liknande storlek kommer in i jordatmosfären: Statistisken visar på 1 gång per 2-12 år och så länge objekten är av sten kan vi vara helt lugna: Stenkroppar mindre än 25 meter i diameter exploderar som regel långt innan de når markytan och således är det ytterst ovanligt att de åstadkommer någon materiell skada, men skulle en kropp av motsvarande storlek däremot vara av metall... ja då är det dags att hålla i sig! Nedslaget av ett dylikt objekt har potential att åsamka stor materiell skada beroende på var den dimper ned och problemet är att objekt som sådana är näst intill omöjliga att upptäcka i förväg. Asteroider är relativt mörka och i mindre skala är de svåra att upptäcka även genom de flesta teleskop; att bygga teleskop som kan genomsöka rymden tillräckligt snabbt och effektivt och i god tid upptäcka potentiellt hotande mindre objekt skulle kosta en förmögenhet, mer än vad någon rymdforskningsinstitution har möjlighet eller villighet att betala, så vad kan vi vi väl i nuläget göra?
- Inte mycket. Bara tålmodigt vänta på den intensiva ljusglimten i skyn och hoppas på att den självdör innan vi får den i huvudet.
2009-11-01
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar